Forskare: Preppern har fått upprättelse

Från att ha varit ett marginellt kulturellt fenomen, där många ”frälsta” uppfattats som avvikande, har begreppet prepping fått ett bredare genomslag i Sverige – inte minst efter pandemin och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

En av anledningarna till att Elias Mellander, filosofie doktor i etnologi vid Göteborgs universitet, redan innan dessa kriser började intressera sig för prepping som samhällsfenomen, var att det framstod som en sorts science fiction i praktiken.
– Som ett sätt att föreställa sig och planera för sådant som ännu inte är här, såväl som för sådant som förhoppningsvis aldrig kommer att inträffa, förklarar han.

Från början var tanken att hans forskningsprojekt med namnet ”För alla eventualiteter”, som finansierats av MSB, skulle kretsa kring just detta.

Innan den planerade projektstarten i mitten av 2020 hann dock ”skiten träffa fläkten”, för att använda ett populärt prepperuttryck.
– Covid-19-pandemins utbrott, följt av Rysslands invasion av Ukraina, visade att det som i ena stunden var fiktion i nästa kunde bli en realitet – just som många av de som preppar hade varnat för.

Helt plötsligt sågs inte preppers som lika tokiga längre.
– Många av mina intervjupersoner upplever att de har fått upprättelse, säger Elias Mellander.

Han konstaterar visserligen att samhällskriserna hittills inte varit lika äventyrliga som fiktionerna. En bekväm soffa och stabil internetuppkoppling har i regel varit viktigare än eldstål under pandemin, och för de allra flesta svenskar har krigets konsekvenser främst varit ekonomiska.
– Ändå bekräftar det en av preppingkulturens huvudteser – att framtiden i grunden är osäker och obestämbar. Det bästa man kan göra är att förbereda sig för alla eventualiteter.

Sammanlagt har 20 personer djupintervjuats inom ramen för projektet (8 kvinnor och 12 män). Alla ägnade sig åt prepping redan innan pandemins och krigets utbrott, och var förberedda för att klara sig i två veckor eller mer utan samhällets stöd.

Den absolut vanligaste prepper-typen bland intervjupersonerna är den som Elias Mellander valt att kalla för ”den vardagsorienterade” – någon som ser preppandet som en ständigt pågående process som ingår i de vardagliga rutinerna.
– Kanske har de börjat som kris-preppers och specialiserat sig på en viss typ av kris. Med tiden integrerar de sina kunskaper på större delar av sitt vardagsliv.

Elias Mellander menar att grogrunden för en svensk prepperkultur sannolikt hittas i glappet mellan ökad samhällelig oro och en minskad nationell beredskap.

Något som utmärker den svenska preppern, oavsett typ, säger han är den solidariska syftesförklaringen.
– Man preppar för att samhällets resurser istället ska kunna användas av bättre behövande. Det skulle jag säga är typiskt svenskt. Den amerikanska preppingen är exempelvis mer formulerad i ett motstånd mot stat och samhälle.

Hur bra svenskarna är på att preppa jämfört med andra européer, är enligt Elias Mellander svårt att svara på. Men en indikation på att svenskarna utmärker sig även här är att den största, svenska preppergruppen på Facebook, också är störst i Europa.
– Å andra sidan ses ofta Finland som ett föregångsland. Där finns en samhällelig beredskap, de har inte monterat ner på samma sätt som i Sverige. Då finns kanske inte ett lika stort behov bland befolkningen att ta det ansvaret.

Möt tre typer av preppers

Fotnot: Elias Mellanders nya projekt handlar om människor som preppar tillsammans på olika sätt. Syftet är att belysa hur utrustning och kunskaper kan delas. Den som är engagerad i något slags kollektivt preppande får gärna kontakta honom (elias.mellander@gu.se).