Bättre hantering av flygolyckor

Fem personer dog när ett norskt Herculesplan störtade in i en bergvägg på Kebnekaise 2012.

Ett JAS 39 Gripen störtade norr om Kallinge 2018 och ytterligare en olycka med ett JAS 39 Gripen inträffade i samband med landning på Ronneby flygplats 2022.

Vid alla dessa olyckor drog komplexa räddningsinsatser i gång — men samverkan mellan statliga och kommunala räddningstjänster gick inte friktionsfritt, visade utredningarna som Statens haverikommission gjorde.
– Aldrig förr har så många säkerhetsrekommendationer utfärdats mot en civil räddningsinsats som vid Herculesolyckan. Det var allt från samverkansplaneringen och kommunikations- och sambandsplanerna till efterarbetet, säger Johan Mårtensson, räddningstjänstsamordnare vid Sjöfartsverkets sjö- och flygräddningsavdelning.

För att utbyta erfarenheter och bättre kunna diskutera samverkansfrågorna anordnade MSB, Sjöfartsverket samt räddningstjänsterna i Kiruna och Östra Blekinge nyligen ett seminarium kring det civil-militära samarbetet inom ramen för Centralt räddningstjänstforum, CRF.

Ett 50-tal deltagare från landets militära flygbaser och de kommunala räddningstjänster där flygbaserna ligger, fanns på plats.
– Vi har märkt att det är en utmaning att sprida kunskap mellan olika delar av landet. Men framförallt ville vi fokusera på kopplingen mellan kommunal räddningstjänst och dom som jobbar med säkerheten på flygflottiljerna. Det har inte varit naturligt att de träffas och fikar, så att säga, berättar Henrik Larsson, enhetschef på MSB och ordförande i CRF.

Försvarsmakten har visserligen inget räddningstjänstansvar men kan bidra som resurs vid både efterspaning och undsättning.

Johan Mårtensson menar att den största utmaningen är att räddningstjänstverksamheten har olika aktörer som behöver förstå varandra.
– Jag tror absolut inte det brister i att någon inte har tillräckligt mycket mandat eller befogenheter. Däremot behöver vi förstå varandras organisationer. Det är många människor inblandade, vi har en helt ny generation som är mer modern, tekniskt sett. Gemensam utbildning är väldigt viktigt, annars upprättar var och en egna åtgärdsplaner som kanske inte riktigt stämmer överens med de andras.

Tidigare fanns gemensamma utbildningar och planer över de organisatoriska gränserna, något som nu ska införas igen.

Andra exempel på åtgärdsförslag är förbättrad teknik, bland annat så att status kan överföras digitalt för bättre precision; gemensam positionering då aktörerna i dag har olika sätt att lägesbestämma sig på; förståelse för varandras nomenklatur (termer inom ett fackområde) och nationella standarder för checklistor som kan brytas ner lokalt.

Med det förändrade säkerhetspolitiska läget och fler Natoflygplan i Sverige, kommer samverkansfrågan att bli ännu mer komplex.
– Amerikanska flygplan med flera besättningsmedlemmar kanske störtar — hur funkar det svenska systemet ihop med det? Det har vi inte ens tittat på än. Vi behöver städa framför egen dörr på nationell nivå innan vi tar nästa steg, säger Henrik Larsson.

MSB: Samverkan i kriser måste stärkas