Vägen in i Nato – kraven på civilsamhället

Anslutning till Nato vann tidigare inte gehör hos riksdagsmajoriteten. Det förändrades när Putin beordrade eldgivning i Ukraina.

Försvarsmakten har länge förespråkat medlemskap och lär vara avsevärt mer förberett än civilsamhället är.

Överste Mattias Thomsson jobbar på Försvarsmaktens högkvarter, är avdelningschef för civil och militär samverkan inom operationsledningen.

Han konstaterar att inträde i Nato kommer få rejäl påverkan på civilsamhället även när det inte är kris eller krig. Den enkla anledningen är att vi måste bemanna Natos delegationer internationellt, vilket kommer plocka russin ur kakan här hemma.

– En siffra som nämnts för vår del är 250 officerare som tjänstgör i olika Nato-staber runt om i världen. Permanent. Vi kanske inledningsvis bidrar med 60-80, sen ökar det efterhand, säger Mattias Thomsson.

• Ni är runt 10 000 officerare i Sverige. Kommer avtappningen märkas?

– Absolut. Vår struktur ser ut som en pyramid. Ju högre upp, desto färre officerare. Och i de här staberna är det officerare på mellannivå eller högre, vilket innebär att det här hemma kommer ta ganska många år att fylla på med nya.

I dag jobbar ett tiotal civila svenskar inom Nato. Hur många stolar som ska besättas vid Nato-inträde återstår att se.

– För ett år sedan var det väldigt stort fokus på de militära komponenterna i Nato. Med all rätt, det är ju en försvarsallians. Men man måste vara medveten om att det finns två andra enormt viktiga punkter i detta; det civila förvarets förmåga som ska representeras och den politiska nivån där de avgörande besluten fattas.

– Det kommer påverka sektorsmyndigheter som behöver bemanna befattningarna, det påverkar den politiska nivån som ska ha representanter i delegationer och Natos högkvarter. Och när Sverige ska passa in i Natos pussel, då måste vi ha en dialog med de svenskar som jobbar där. För de är ju där för att jobba för Nato, inte direkt för Sverige. Då behöver vi också fler här hemma som jobbar med samma sak. Det kommer absolut bli en påfrestning på civila organisationer.

• Om Sverige skulle drabbas av krig, hur länge behöver vi klara oss innan Nato backar upp?

– Det beror på vilken styrka man vill ha på plats, Nato har olika insatsförband som står med högre och lägre beredskap. Ska man plocka ihop trupper från olika länder i en större konstellation så tar det tid. Det har varit en diskussion om att man ska ha resiliens på 30 dagar innan man behöver stöd. Det gäller att ha ett nationellt försvar som klarar detta.

• Sverige har mycket landgräns att försvara. Har Nato olika krav på olika länder?

– Det har jag svårt att gå in på, men givetvis påverkar landets geografiska struktur och demografi vilka krav som kan ställas. Är man som till exempel Turkiet ett stort land till yta och befolkning och har Natos näst största armé, då är man en ganska substantiell bidragsgivare. Det man framhållit om Sverige är att vi är väldigt interoperabla med modern försvarsmakt. Vi har en ganska liten numerär men den är skarp på det den gör och har gott renommé. Generellt kan man säga att man ställer mer övergripande krav på det som respektive land ska klara utifrån sina egna förutsättningar.

– Den slutliga bilden av vad vi förväntas göra, hur vi passar in i Nato-pusslet, kommer först när vi är fullvärdiga medlemmar.

• Kan Nato ta beslut inom Sveriges gränser?

– Nej, Sveriges försvarsförmåga är alltid en nationell angelägenhet och ansvar. Nato kan inte utfärda rättsligt bindande direktiv då man inte är en delvis överstatlig organisation som exempelvis EU är. Sen är det alltid så att är du med i en allians där huvuddelen tycker en sak, då kan det vara lite svårt att hålla emot.

• Vid krig, vilket stöd behöver Försvarsmakten från det civila samhället?

– Jag väljer att citera en kollega som sa: det vi behöver är ett hyfsat väl fungerande samhälle i störd miljö. För vi behöver elkraft, vatten, livsmedel, drivmedel, förskola med mera på reguljär basis. Det blir en störd miljö i krig, och då vill vi att det civila samhället fungerar i den miljön.

• Men förutom det som ni behöver även i fredstid, när måste civilsamhället bidra extra?

– Försvarsmakten har givetvis särskilda behov. Det kan vara förhandslagring av olika förnödenheter. Det kan vara drivmedel som behöver koncentreras till en landsända. Olika typer av resurser kan behövas på en plats där de normalt sett inte finns, för att vi behöver den där. Det finns planeringar för ett antal omfall kring detta som givetvis är hemliga.

– Ett annat område är transporter. Ska vi förflytta stora mängder personal kan det finnas specifika behov. Och speciellt när vi kommer till spårbunden trafik eller tillgång till ett rederi, resurser vi inte har själva men ett stöd vi kan behöva.

• Om försvaret behöver tillgång till järnvägen och stoppa ordinarie trafik, krävs det regeringsbeslut?

– Rimligen. Den stora utmaningen i detta, jämfört med för 25 år sedan när vi senast jobbade med frågorna på riktigt, är ju att tidigare var både trafik och bansystem en statlig angelägenhet. I dag har vi entreprenörer.

– Här behöver vi, inte bara för tågtrafiken, få in näringslivet eftersom det är de som löser uppgifterna åt sektorsansvariga myndigheter. Försvarsmakten pratar med myndigheterna, men de måste ha en väldigt tydlig dialog med leverantören. Det är enormt viktigt att få in dem i diskussionen. Det innebär avtalsskrivning att leverera tjänsten förbi höjd beredskap och i en eventuell krigssituation. Det är en jätteutmaning och, är jag övertygad om, det stora arbetet som sektorsansvariga myndigheter står inför.

• Ansvariga myndigheter har i sammanhanget inte föreskriftsrätt, vilket ni föredragit.

– Sverige har en god historia av att samordna genom samverkan. Men vi ser att det skulle finnas en förtjänst att ha möjlighet att genomföra en föreskrift inom vissa områden. Att ha det verktyget till sitt förfogande innebär ju inte per automatik att det måste användas men jag utesluter inte att det skulle kunna komma att behövas. Det återstå dock att se hur den nya strukturen kommer att hantera detta.

• Annars finns risk för fördröjningar som man inte har tid med?

– Det kan givetvis bli en effekt. Historiskt har det funnits och erfarenheterna säger att föreskrifter var ett bra verktyg att kunna ta till för att komma vidare inom vissa områden. Att behöva lyfta frågan till en högre nivå när det kanske är kort om tid med mera i höjd beredskap är kanske inte alltid optimalt men det är i huvudsak en fråga att ta i för det civila försvaret.

• Värdlandsstöd, att stötta allierade, beskrivs som en uppgift för civila försvaret, men det måste väl också vara en försvarsfråga?

– Alla har en roll när vi kommer till värdlandsstöd. Det är enormt mycket interaktion mellan civilt och militärt för att komma i mål med frågorna. Det bästa är förtänksamhet. Att man har ett antal scenarion och planer och inte ska organisera det här när det händer, för det kommer man inte hinna med.

• Förutom basala behov som mat, logi, drivmedel med mera, vad mer ingår för värdlandsstödet?

– Det kan vara vilka tillstånd som behövs för att passera gränsen och ha viss materiel med, vilket lagrum de lyder under, är det fred, kris eller krig? Och om de ska befinna sig i Sverige under några veckor, får de försvara sig själva eller måste vi försvara dem? Värdlandsstödet är en viktig del av vår planering och vår verksamhet, absolut.