Taket nått för försvarsviljan?

Hur ser den svenska allmänhetens hemberedskap och försvarsvilja ut efter både pandemi och krig i Europa?

Det har Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, undersökt på uppdrag av försvarsdepartementet.
– Det är en uppföljning och fördjupning av den undersökning vi gjorde 2018, berättar Herman Andersson, även han analytiker vid FOI.

Innan respondenterna svarade på frågorna om hemberedskap respektive försvarsvilja fick de läsa scenarion. Inför försvarsvilje-frågorna målades en bild upp där Sverige blivit militärt angripet av ett annat land och samhället utsatts för omfattande utmaningar.

I den kontexten anser 64,6 procent att Sverige absolut bör göra väpnat motstånd och 25,7 procent att Sverige troligen bör göra det, vilket Herman Andersson säger måste betraktas som höga siffror.
– Andelen som absolut tycker att Sverige bör göra väpnat motstånd har hoppat upp med 13 procentenheter sedan 2018, det är ett ganska rejält hopp.

Men är det tillräckligt för att säga att försvarsviljan ökat? Nja, kanske snarare förändrats, vilket skulle kunna tyda på corona- och krigseffekter.

När det gäller hur många som är villiga att ta sig an aktiva roller är läget nämligen relativt oförändrat.
Knappt 50 procent anger att de är villiga att ta sig an en stridande roll, strax över 75 procent en icke-stridande roll med fara för eget liv och nästan 85 procent en icke-stridande roll utan fara för eget liv.

– Vår bedömning är att det ändå måste anses som relativt högt när nästan 50 procent är villiga att ta en stridande roll med risk för eget liv. Det ska sättas i relation till hur stor krigsorganisationen inom Försvarsmakten är, där talar vi om drygt 100 000 personer, säger Herman Andersson.

För första gången ställdes frågan även i ett internationellt perspektiv – tycker du att Sverige bör eller inte bör delta i vårt grannlands väpnade motstånd? Försvarsviljan visade sig vara hög även där, om än lägre än den inhemska.

Omkring 80 procent uppger att de tycker Sverige bör delta i grannländernas väpnade motstånd och drygt 30 procent att de skulle vara villiga att delta i en stridande roll. Nästan 50 procent är villiga att delta i en icke-stridande roll med fara för eget liv och drygt 65 procent i en icke-stridande roll utan fara för eget liv.

Den svenska försvarsviljan har mätts sedan 50-talet och alltid varit hög. Analytikerna vid FOI funderar nu på hur hög den egentligen kan bli.
– Det finns ett uttalat mål att stärka den svenska försvarsviljan. Frågan är om det är ett rimligt formulerat mål över huvud taget? Borde målet snarare vara att man ska bibehålla försvarsviljan? frågar sig Christoffer Wedebrand.

Eftersom skillnaden mellan 2022 och 2018 är ganska liten, verkar det inte som om omvärldshändelser påverkar särskilt mycket. Hur det skulle bli vid skarpt läge går förstås bara att spekulera i men vad forskarna sett i en undersökning från Ukraina, där liknande frågor ställdes både före och efter invasionen, är att försvarsviljan gick upp tydligt efter invasionen.

– Det finns inga indikationer på att det skulle bli annorlunda här, säger Herman Andersson och tillägger att det gäller för totalförsvaret att på ett bra och effektivt sätt plocka upp den stora vilja som finns i Sverige.

Vatten största problemet i hemberedskapen

Varma kläder och ficklampor har de flesta hemma, visar FOI:s undersökning.
– Vatten verkar vara det största problemet, säger Herman Andersson.

Något som också skulle kunna sorteras in under försvarsviljeparaplyet är hemberedskapen. I samband med FOI:s undersökning var scenariot ett stort elavbrott mitt i smällkalla vintern som fick kylskåp, värmesystem och vattenförsörjning att haverera.

Knappt häften anger att de vidtagit särskilda åtgärder för att göra sig bättre förberedda för kriser och krig. Jämfört med 2018 års undersökning är det en ökning med 22 procentenheter – ett tydligt hopp uppåt.

Men trots det syns inga tydliga förändringar när det gäller hur väl personerna skulle klara sig.
– Det kan vara att man vidtagit åtgärder som inte räcker hela vägen fram – man har kanske köpt dunkar men inte fyllt dem med vatten, säger Christoffer Wedebrand.

Just vatten verkar vara det största problemet. Siffrorna är snarlika de från 2018. Knappt 54 procent anger att de har vatten hemma som räcker som längst tre dagar vid ett elavbrott. Två tredjedelar har vattendunkar eller flaskor att hämta vatten i, något Herman Andersson tycker att kommunerna bör fundera på.
– Även om allmänheten erbjuds hjälp, till exempel att kunna hämta vatten på torget, kanske inte alla kan ta emot den. Likadant med information. Det hjälper inte att veta att man ska lyssna på P4 när mindre än hälften har batteriradio.

Därutöver anger 59 procent att personerna i hushållet skulle kunna hålla värmen väl inomhus.

En majoritet, 77 procent, säger att maten skulle räcka fyra dagar eller längre utifrån vad de har hemma, en hyfsat blygsam ökning med tre procentenheter.

– Det verkar inte som om bristen på livsmedel under pandemin har gjort att människor har mer mat hemma, konstaterar Herman Andersson.
– Mycket av det här kan vara bra för de som planerar för hemberedskap inom totalförsvaret att känna till och fundera på. Undersökningen ger en indikation på hur snabbt det bör finnas någon form av hjälp på plats från samhället.