Kritik mot SOS Alarms svarstider

SOS Alarm ska i genomsnitt svara inom åtta sekunder. Det har inte skett de senaste tio åren.

Två andra mål är att 92 procent av samtalen ska besvaras inom 15 sekunder och samtliga inom 30 sekunder. De målen har inte uppnåtts någon gång sedan 2008.

Medelsvarstiden för åren 2013-2022 har som lägst varit 8,6 sekunder (2020) och som högst 15,4 sekunder (2022).

Andelen samtal som besvaras inom 15 sekunder har som bäst varit 86 procent (2019) och sämst 58 procent (2022), alltså bara lite mer än hälften.

Förra året besvarades 74 procent av samtalen inom 30 sekunder, 2019 klarades 97 procent.

Antalet samtal med svarstider på mer än tre minuter har ökat väsentligt de senaste två åren. Från låga siffror till 3 180 respektive hela 24 525. Av totala antalet samtal är det en liten del – 0,1 respektive 0,7 procent.

SOS Alarms egna bedömningar är att svarstider över tre minuter kan utgöra en risk för patienten, skriver Riksrevisionen.

Svarstiderna varierar över landet. I Uppsala län går det snabbast medan larmande i Gotland får vänta längst. Under sommaren är det generellt längre svarstider.

– SOS Alarm säger att det är svårt att upprätthålla rätt grundbemanning, och hänvisar bland annat till semesterlagstiftningen. Men det är väl kända förutsättningar, nödnumret måste ändå fungera stabilt över hela året. Det handlar både om människors säkerhet och stora ekonomiska värden, säger Dimitrios Ioannidis, projektledare för granskningen.

Bolaget SOS Alarm ägs till hälften vardera av staten och SKR (Sveriges kommuner och regioner). Och en del av den kritik som framförs i granskningen drabbar även regeringen och MSB.

Riksrevisionen anser att regeringens styrning av SOS Alarm är svag i förhållande till de styrverktyg regeringen förfogar över. Avtalet mellan staten och SOS Alarm omfattar inte några konsekvenser om bolaget inte når uppsatta mål.

Det konstateras också att det saknas en särskild författningsreglering av den samhällsviktiga alarmeringsfunktionen, vilket leder till otydligheter när det gäller ansvar, roller och skyldigheter.

MSB saknar möjlighet till sanktioner och att ställa krav på SOS Alarm att åtgärda brister i verksamheten. Samtidigt anser revisionen att MSB:s tillsyn tycks förlita sig på uppgifter lämnade av SOS Alarm, att ingen egen undersökning eller bedömning av bristerna görs.

Sammantaget konstateras att MSB:s tillsyn varken har tillräckliga förutsättningar eller utnyttjar de möjligheter som man faktiskt har.

I granskningen föreslås att en författningsreglering tas fram, och i avvaktan på den bör MSB:s tillsynsuppdrag ses över och kompletteras med tydligare och mer omfattande rapporteringskrav på SOS Alarm.

– Att det inte finns någon särskild författningsreglering av denna samhällsviktiga funktion är anmärkningsvärt, Det försämrar tillsynens förutsättningar och förmåga att upptäcka brister, säger riksrevisor Helena Lindberg.