”Jag var en prepper innan det var coolt”

Han kommer in till mötesrummet på försvarsdepartementet lite med andan i halsen och konstaterar att schemat är oerhört intensivt.
– Jag och Pål (Jonson, försvarsminister) brukar säga att jobbar man i försvarsdepartementet 2023, då jobbar man hårt. Vi försöker naturligtvis leda genom exempel, så det blir väldigt långa dagar men det är för ett viktigt ändamål.

Carl-Oskar Bohlins roll är att förändra och bidra till återuppbyggnad av vårt civila försvar och därmed höja förmågan i det svenska totalförsvaret, i en tid då Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget.
Samtidigt behöver landet kunna hantera fredstida kriser, såsom naturkatastrofer och pandemier. Detta har lett till den största satsningen på civilt försvar i modern tid.

Vilka frågor är viktigast att få fart på?
– Alla, utbrister ministern med ett skratt.
– Det handlar ju om att skapa en kedja utan svaga länkar, och så fort man börjar gå in och specifikt peka på vilka som är våra svagaste länkar är man inne på ett lite känsligt område. Men det är klart att det finns ett antal stora frågor: hur vi hanterar hela vår försörjningsberedskap, skyddet av civilbefolkningen, räddningstjänsten under höjd beredskap och så cyberfrågorna som skär igenom hela samhället i sin betydelse för motståndskraften.

Går det att skapa en kedja helt utan svaga länkar?
– Det går att göra alla svaga länkar starkare, så kan vi säga.

Ministern berättar att han länge haft ett stort säkerhetspolitiskt intresse, som bottnar i att det under uppväxten i Borlänge pratades mycket samhällsfrågor i hemmet.

Han engagerade sig tidigt i kommunpolitiken och blev 2010 ordinarie riksdagsledamot. Sedan dess har han bland annat varit talesperson för bostads- och näringspolitik samt suttit en vända i justitieutskottet.

Dalarna har Carl-Oskar Bohlin hela tiden varit trogen. Där bor hustrun och barnen kvar, medan han själv veckopendlar till huvudstaden.
– Det är en hopplös pendling och ett evigt pusslande men jag kommer aldrig flytta till Stockholm. Jag tycker det vore ett fattigdomsbevis om alla statsråd tvingades bo här. Samtidigt är uppdraget verkligen inte designat för att man ska kunna bo någon annanstans. Jag beklagar mig inte, men det blir svårare att få ihop det.

Tvekade du inför uppdraget?
– Nej, det gjorde jag inte, säger han med eftertryck.
– För det är en ynnest att få förtroendet och möjligheten att verkligen vara med och försöka påverka och förändra samhället till det bättre. Så det är inte svårt att gå till jobbet, det är bara praktiskt knöligt ibland.

Hur hanterar du längtan efter barnen?
– Det är svårt, givetvis. Som väl är finns Facetime och en massa andra bra saker som gör att man ”kan ses” varje dag. Det blir desto mer intensivt när jag är hemma.

Han säger att posten som minister för civilt försvar har flera gemensamma kontaktytor med hans tidigare roller, inte minst den som ordförande i näringsutskottet, eftersom det rör en stor del av försörjningsfrågorna och resiliensen i samhället. Därför kändes övergången naturlig.
– Dessutom är jag lagd så som person att jag grottar ner mig i det jag har framför mig.

Det framhålls ofta att civilt och militärt försvar måste gå i takt. MSB och andra myndigheter föreslår åtgärder för 27 miljarder om året i fem år. Klarar Sverige den satsningen?
– 27 miljarder uppgår till mer än det totala reformutrymmet de senaste åren per år och det blir någonstans en politisk avvägning; vilka utgifter ska vi väga mot varandra? Den här regeringen har varit mycket tydlig med att det är en prioriterad fråga att satsa på det civila försvaret – exakt vilka belopp det kommer handla om återkommer vi om.

MSB anser i utredningen om återaktivering av civilplikten att antalet brandmän behöver fördubblas med hjälp av civilplikt. Kan det bli verklighet?
– Det finns ett stort behov av förmågeökning i sektorn kommunal räddningstjänst och en del av det har vi börjat adressera genom att försöka få till det här snabbspåret för civilplikt. Så det är en fråga vi arbetar med, sedan är det svårt att sätta ner foten kring den exakta numerären. Det handlar om hur vi, med de resurser vi har till vårt förfogande, får upp förmågan i det civila försvaret över linjen med en bredd.

Många räddningstjänster med deltidsbrandmän har problem att behålla personal och rekrytera ny sådan. Har regeringen något vapen för att motverka det?
– Man får inte glömma bort att bottenplattan här är ett kommunalt ansvar och det är av största vikt att alla kommuner och kommunförbund prioriterar de här frågorna i det säkerhetspolitiska läge som Sverige befinner sig i.

När det gäller överenskommelsen om dygnsvila för brandmännen har Carl-Oskar Bohlin varit tydlig med att regeringen inte brukar recensera kollektivavtal eftersom detta, i enlighet med den svenska modellen för arbetsmarknaden, är en fråga för parterna.

Till följd av det säkerhetspolitiska läget har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att bygga upp ett statligt säkerhetslager med traumavårdsutrustning.

Regeringen väntar även på en utredning som tittar på hur Sverige ska arbeta med försörjningsberedskap, säkerställande av försörjningskedjor och produktionsomställning.

Carl-Oskar Bohlin vill dock inte sätta likhetstecken mellan de negativa följderna av just in time-principen och avregleringen.
– Då tror jag man begår ett logiskt misstag. Avregleringar som sådana säger egentligen ingenting om något annat än huvudmannaskap. Det vi har glömt bort i den här diskussionen är frågan om rådighet, det vill säga vikten av att samhället säkerställer rådighet över vissa saker för att kunna styra och påverka sådant som ett samhälle för sin egen självbevarelsedrift har ett intresse av att kunna påverka.
– Det är alltså inte i första hand alltid intressant vem som äger en verksamhet, men det måste säkerställas att den verksamheten under vissa omständigheter kan göra vissa saker.

Han tillägger att pandemin förstås blixtbelyst bristerna i just in time-samhället.
– Den gjorde oss uppmärksamma på att vi borde haft samma typ av skyddsvallar för mekanismer som vi en gång trodde behövdes enbart för krig. Näringslivets omställningar blir ännu mer verksamma och genomarbetade om det finns en plan på förhand. Vi håller på att dra slutsatser på en lång rad områden.

Sedan kriget i Ukraina bröt ut har den svenska frivilligheten ökat markant. Behövs fortsatt tillväxt och vad gör regeringen i så fall för att stimulera den?
– Frivilligheten är ett uttryck för försvarsviljan och vi vill ju naturligtvis att försvarsviljan ska öka eftersom det är kittet och fundamentet i det svenska totalförsvaret. Glädjande nog ser vi, även om det är på grund av tråkiga omständigheter, att försvarsviljan i Sverige ökar. Det är ett styrkebesked för Sverige som nation. Klarar man av att omvandla försvarsvilja till förmåga har man kommit en bra bit i bygget av ett starkare totalförsvar. Det ska vi naturligtvis stödja så gott vi bara kan.

Hur då?
– Till exempel genom att MSB ger totalt 110 miljoner till frivilliga försvarsorganisationer. Det är ett mycket viktigt bidrag för den här verksamheten.

Samtidigt funderar forskare vid FOI på om försvarsviljan verkligen kan bli högre, eller om målet bör vara att bibehålla den höga försvarsvilja som redan finns. Vad tänker du om det?
– Det viktiga är att se till att det svenska samhället, eller staten, möjliggör för människor att omsätta sin försvarsvilja i någonting som skapar förmåga. Det måste ske framförallt med frivilligheten som verktyg men också genom plikt.

Det sistnämnda gör att regeringen snart hoppas fatta beslut om att tillsätta en utredning som ska titta på förutsättningarna att kraftigt utöka civilplikten i fler samhällssektorer än kommunal räddningstjänst. Carl-Oskar Bohlin säger att det skulle kunna handla om exempelvis elförsörjning och sjukvård. Tanken är också att utredningen ska titta på hur den allmänna tjänsteplikten kan användas på ett ändamålsenligt sätt.

Något som också kan sorteras in under försvarsviljeparaplyet är hemberedskapen. Hur ser din hemberedskap ut?
– Den är mycket god, jag var en prepper redan innan det var coolt, ha ha. Jag tycker om att kunna klara mig själv, det ligger väl i självbilden – både i min politiska utgångspunkt och i att jag bor på landet i Dalarna. Vi klarar oss bra på egen hand om det skulle behövas.

Hur länge då?
– I nästan alla tänkbara situationer skulle jag vara här på jobbet men vi har naturligtvis en plan för hur familjen ska kunna reda sig även utan en lika stor medverkan från mig. Vi pratar om månader. Har man en jordkällare och tillgång till vatten ska det mycket till för att man inte ska klara sig under en lång tid, så det låter mer märkvärdigt än vad det är, säger Carl-Oskar Bohlin medan han, som under hela intervjun, gestikulerar livligt.

Förut nämnde du cyberfrågornas betydelse för motståndskraften. Myndigheter, kommuner och regioner får numera ansluta till intranätet SGSI (Swedish Government Secure Intranet). Att myndigheter håller viktig information utanför internet, är det framtiden för att undvika hackerattacker?
– Jag tror inte man ska stirra sig blind på en lösning. Det kan i vissa avseenden vara ett ändamålsenligt sätt att hantera information på, och i andra avseenden kanske ett praktiskt ogörligt sätt. Sannolikt kommer inte myndigheter kunna operera enbart genom att använda ett slutet intranät inom staten, utan behöver ha datakontakter med omvärlden. Då måste man vinnlägga sig om att hela infrastrukturen man arbetar med lever upp till höga standarder.

Här, betonar han, finns en lång resa att göra, både för det privata näringslivet och den offentliga sektorn. Regeringen arbetar just nu med en ny cybersäkerhetsstrategi och ministern tillägger att staten ska ha en aktiv roll i att hjälpa alla aktörer att göra rätt, både genom att sprida information om sårbarheter men också genom att exempelvis aktivt kunna bistå vid olika typer av cyberangrepp.
– Men det grundläggande arbetet måste göras av varje enskild aktör, annars blir det ett ogörligt projekt.

Han bjuder på en liknelse han gärna använder när det pratas cybersäkerhet:
– 1970 stals det ungefär 30 000 bilar i Sverige och 2020, när vi hade dubbelt så många bilar, stals det 10 000 stycken. Det beror ju inte i grunden på att polisen blivit bättre på att utreda bilstölder eller att bilar är värda mindre eller att kriminella inte behöver bilar, utan på att bilar av olika anledningar blivit mindre attraktiva att stjäla. Precis på samma sätt behöver man tänka kring den här infrastrukturen. Det ska inte vara värt mödan att genomföra storskaliga och ibland mycket skadliga attacker. En inte obetydlig del i att bygga resiliens i infrastrukturen är också att ställa högre krav på tillverkarna av programvara.

Och han anser att det är bråttom, likt det mesta som ligger på hans bord. På frågan vad han vill lämna för avtryck svarar Carl-Oskar Bohlin att det inte bara handlar om att lämna ifrån sig något bättre än det han tog i sin hand när han började, utan också att göra det med stor skyndsamhet.

– Vi tenderar ibland i Sverige att leva med känslan av att tid inte är en kostnad – att lagstiftning och reformer ska bli perfekta och hålla. Naturligtvis är allt sådant jätteviktigt men vi värderar sällan tid som en risk, det vill säga kostnaden om saker inte blir gjorda. Det tycker jag är nånting som generellt vi i regeringskansliet, men också på alla myndigheter, behöver börja fundera över. Om man jobbar med frågor som är knutna till en säkerhetspolitisk kontext 2023 behöver man känna att det säkerhetspolitiska paradigmskiftet flåsar en i nacken. Vi vet inte vad som väntar runt hörnet.