Småbrukaren och poddaren: "Jag är en anti-expert”

Sommaren är i sitt esse och hemma hos Patrick Sellman i värmländska Gräsmark pågår febril aktivitet. Svenska lapphunden Lihkku har precis fått en kull lika livliga som bedårande valpar; skånegässen bildar en skyddande mur framför den lilla gässlingen; bina surrar, kalkonerna och hönsen kacklar — och överröstas enbart av Patricks bullrande skratt som ekar över nejden.
Potatis, lökväxter, frukter och bär växer så det knakar och på fler än ett ställe syns spåren efter pågående byggprojekt.

Just nu håller Patrick Sellman på att sätta ihop ett stort växthus som också ska bli lektionssal. För hemma på gården bedriver han, ibland också hustrun Ing-Marie, kursverksamhet inom småbruk och biodling. Nytt för i år är även en kurs i färskslöjd.
– Jag vill etablera begreppet småbruk och inspirera till en livsstil där man upprätthåller levande, basala kunskaper, berättar han och pratar passionerat om allt från slåtterteknik och skapandet av egna plantskolor till konservering med tryckkokare.

I dessa osäkra tider är det viktigare än någonsin att återta grundläggande kunskaper, de som varit basen för vår överlevnad i den här delen av världen genom årtusendena, anser Patrick.
– Vi upplever att vi är så oberoende och självständiga i dag men sanningen är att vi aldrig varit så beroende av varandra som nu. Folk kan knappt laga mat från grundråvaror längre. Trots överflödet har vi aldrig haft så lite mat i vår omedelbara närhet. Skulle den basala infrastrukturen sluta fungera, det kan handla om en sådan petitess som brist på diesel, är det kört. Då blir det allvarlig svält väldigt fort.

I drygt 30 år, ända sedan han slutade som yrkesofficer i armén och började bygga upp gården, har han arbetat med sin egen beredskap: allt från odling och djurhållning, lagring av mat, vatten och foder till elförsörjning.

Intresset föddes redan under barndomen i Västergötland, då han tidigt tog över pappans biodling, avlade kaniner och lånade boken ”Självhushållning” av John Seymour om och om igen på biblioteket i Nossebro.
– Senare gjorde hundratals fältdygn mig medveten om hur utsatta vi är i den här delen av världen, hur tufft det snabbt blir när kalorierna uteblir.
Ofta benämns Patrick Sellman som beredskapsexpert, något han inte tycker stämmer.
– Jag är snarare en anti-expert!

Och så följer det där bullriga, karaktäristiska skrattet igen, som lyssnare av podden I väntan på katastrofen är väl bekanta med.

Han utvecklar sitt påstående:
– Att vara expert är att vara väldigt smal, medan jag är väldigt bred. Det blir man som småbrukare. Överlag är folk så specialiserade i dag att de nästan inte kan någonting, därför är samhället så sårbart. Breda kunskaper ger en förmåga att se saker som andra kanske inte ser.

Expert eller inte. Sedan två år tillbaka är Patrick Sellman ett välkänt namn inom beredskapsområdet. Det började med att medieprofilen Kalle Zackari Wahlström bjöd in honom till tv-programmet ”Hjälp, vi har köpt en bondgård!”. Patrick medverkade i egenskap av biodlare och visade upp topplistkuporna, bikupor där bina kan bygga sin egen kaka, som han spridit på bred front i Sverige.
– Sedan frågade Kalle om vi skulle starta en podd. Han tyckte det var roligt med en gammal kalla kriget-officer som har utbildat folk i hur man agerar vid en kärnvapenattack och som även kan koka äppelmos som en husmorstant.

I podden pratar de egentligen om vad som helst utifrån ett beredskapsperspektiv. Ett populärt avsnitt handlar till exempel om hur man upprätthåller nära relationer och lyckas med ett långt äktenskap. Patrick delar med sig av sina erfarenheter och lärdomar från 35 år som gift.
– Att upprätthålla relationer är beredskap i allra högsta grad. Grundbudskapet är att den där romantiska, perfekta, nära relationen inte finns. Det handlar om att lära sig och vilja lära sig – vilket kan bli ett problem om den ena parten inte vill, ha ha.

Podden har i snitt 30 000 lyssnare per avsnitt och Patrick Sellman beskriver hur den har blivit viktig för många.
– Den har gett en del människor riktning, de har börjat ta ansvar. Folk har till och med gjort så omvälvande saker som att flytta.

Ett råd Patrick gav lyssnarna förra året var ”om ni funderat på att börja odla grönsaker, utöka odlingen, skaffa köttkaniner eller hönor, så är det i år ni ska göra det”.
Ett råd han själv följde.
– Vi hade tänkt skaffa mjölkfår när Ing-Marie går i pension, men valde att redan nu börja bygga upp en liten flock. Tanken är att det ska bli fem, sex tackor med tiden.

Patrick återkommer ofta till ansvarsprincipen och menar att alldeles för många räknar med att samhället kommer hjälpa dom vid en större kris.
Själv anser han att landets beredskap börjar med hushållens beredskap. Utan hushållens beredskap — ingen försvarsvilja. Utan försvarsvilja, ja, då går det åt skogen om det värsta skulle inträffa.
– Hur ska personal kunna sköta sina uppgifter inom både det offentliga och privata om man inte kan hålla igång sitt eget hushåll?

Han tvivlar på att ens soldaterna kommer åka till sina förband om inte familjerna har mat, vatten och värme.
– Samhället har knappt beredskap för sina egna verksamheter. Det är bedrövligt, moraliskt sett, att vi har en massa friska familjefäder- och mödrar som förväntar sig att bli omhändertagna när vi inte ens har ordentlig beredskap för gamla, sjuka och handikappade. Man väljer den lätta, oansvariga biten.

För första, och enda, gången under intervjun är det bullriga skrattet långt borta. I Patrick Sellmans ögon handlar beredskap om värdighet och respekt för både sig själv och andra, att ta ansvar och inte vara till belastning för samhället.

Med att ta ansvar menar han inte att gömma sig i källaren med en pannlampa, vevradio och ett gäng konservburkar, utan att ha förberett för sig själv så pass bra att samhället kan upprätthållas.
– Avlopp, vatten och el ska fungera. Poliser och soldater behöver upprätthålla ordningen, gamla och sjuka och barn skötas om. De flesta vanliga jobb måste helt enkelt fortsätta utföras.

När det kommer till lagring av förnödenheter rekommenderar Patrick privatpersoner att ha tre olika lager. Ett lager för färskvaror (i kyl och frys), ett omsättningslager med skafferivaror som linser, bönor, konserver, ris och kryddor samt ett betydligt större lager med liknande skafferivaror som packats syrefritt.
– Lager tre har över 30 års hållbarhet, så för oss ingår det även i pensionsförsäkringen.

Makarna Sellman har dessutom ett stort spannmålslager som omsätts som djurfoder.

Ett stort lager kanske låter som en omöjlighet för många, men Patrick menar att majoriteten som bor i villa kan säkra upp med mat för ett år, om man räknar på 25 kilo per person och månad. För en familj på fyra blir det drygt ett ton mat.
– Släng ut lite skit från garaget så har du plats för tio tunnor á 60x40 utefter en vägg. Känns det skämmigt inför grannen – bygg en bänk över. Den där skammen kommer döda många människor om vi råkar illa ut, så mycket kan jag säga, utbrister han medan det smittsamma skrattet återigen ekar.

Känns det ändå orimligt, lyd myndigheternas uppmaning att ha mat och vatten för åtminstone en vecka.
– Då har du täckt in 95 procent av otäcka saker som kan hända, som bränder, bakterier i vatten och annat kaos. I sådana lägen kan grannkommuner och grannländer komma och hjälpa till. Men vid de ännu mer extrema grejerna, som världskrig, då räcker det inte. Till syvende och sist hänger det på oss.

Vi tar en rundtur och tittar till bin, kalkoner och får. Patrick stannar upp och påpekar vilket vackert ställe han bor på. Det råder ingen tvekan om att den frispråkige västgöten hittat sin plats på jorden mitt i den värmländska kulturbygden, där han i unga år fick köpa en bit land av goda vänner och själv snickrade sitt hus utan förkunskaper.

Samtidigt, med pågående krig i Europa, har han utökat sin beredskap ytterligare genom att ha evakueringsplanerna klara om det absolut värsta skulle inträffa.

Han citerar Tage Danielsson fritt: ”Före Harrisburg var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så hände det och då var det 100 procents sannolikhet helt plötsligt”.
– När det extrema blir normalt, då blir det normala extremt. Skit i det normala, för världen är galen!

Trots att han i högsta grad menar allvar, ekar skrattet över nejden. Ibland finns det inte något annat att ta till.