Ambulans i egen regi för bättre beredskap

Omvärldsläget är ett tungt vägande argument – verksamheten lämpar sig inte för upphandling, enligt regionledningen.

Sedan tidigt 90-tal har en rad olika företag kört ambulans i Stockholms län på uppdrag av landstinget, numera regionen.

Avtalsperioderna har löpt i några år innan verksamheten varit öppen för konkurrens och nya anbud igen.

Hela tiden har dock det egna ambulansföretaget Aisab varit en stor aktör, i dag med cirka 40 procent av verksamheten.

I slutet av augusti beslutade Region Stockholms nya styre med Socialdemokraterna i spetsen att all upphandlad vägburen ambulanssjukvård ska övergå till Aisab under de kommande åren.

– En stabil, samordnad och dynamisk prehospital organisation är viktigt för att kunna säkerställa den katastrofmedicinska beredskapen. Regionen tar omvärldsläget på allvar och behöver agera därefter, förklarar Peter Bolin, chef för prehospital vård i Region Stockholm.

Och nämnda kvaliteter går inte att kombinera med det mångåriga entreprenadförfarandet, enligt regionledningen.

De krav som uppbyggnaden av totalförsvaret och ett Natomedlemskap kommer att ställa innebär att upphandlingsmodellen är olämplig. Bland annat gäller det kompetensutveckling, menar Peter Bolin.

– Givet omvärldsläget tillkommer och utvecklas en rad utbildningar och övningar i exempelvis ledning, ökad förmåga att arbeta i komplicerade skadeområden och hantering av ny utrustning för masskadesituationer och blödningskontroll.

Ambulansverksamheten är upphandlad och utlagd på entreprenörer på flera håll i landet, exempelvis i landets sydligaste delar, där Region Skåne sköter två av de fyra distrikten på egen hand.

Anna Mannfalk, moderat ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden, är inte lika skeptisk till modellen som de styrande i huvudstaden.

– Vi är i analysstadiet. Frågorna diskuteras och vi säkerställer handlingsfrihet genom att inte låsa in oss i långa avtal, säger hon till Tjugofyra7 och förklarar att regionerna är i uppstarten när det gäller nytt ansvar och nya åligganden.

–Men jag har inte uppfattat att det skulle vara några problem med privata aktörer ur ett totalförsvarsperspektiv – det har naturligtvis att göra med vilka krav man ställer, menar Anna Mannfalk.

Man skulle möjligtvis kunna tro att frågan om privata aktörer i verksamheten är en enkel politisk höger-vänsterfråga, men i Region Östergötland råder sedan länge relativt bred enighet om att driva hela ambulanssjukvården på entreprenad.

– Vi har haft det så sedan tidigt 90-tal och det är bara Vänsterpartiet som är emot, förklarar Fredrik Sjöstrand, moderat ordförande i Region Östergötlands hälso- och sjukvårdsnämnd.

– Det viktiga för oss är att ha två entreprenörer för att få redundans i systemet. Hängslen och livrem – det kan hända något, säger han och syftar snarast på att själva företaget skulle kunna få bekymmer.

– Vi har inte identifierat några problem med att driva verksamheten privat ur ett beredskapsperspektiv, näringslivet kommer också att behövas i arbetet för att stärka samhällets beredskap, säger Fredrik Sjöstrand.

I Stockholm finns det fler argument bakom beslutet att driva hela verksamheten med cirka 90 ambulanser, cirka 1 500 medarbetare och ett antal läkarbilar i helt egen regi — som ökad möjlighet till rotationstjänstgöring och samordning av administration.

Men omvärldsläget och skärpt beredskap väger tungt. Enligt Peter Bolin innebär en samlad organisation en enklare styrning där man i dag upplevt samordningsproblem och begränsad flexibilitet.

– I stället för att som i dag gå via fyra organisationer (tre ambulansvårdgivare och en för läkarbilar) är förvaltningens bedömning att det kommer att gå snabbare att exempelvis få en bild över det samlade resursläget med en uppdragstagare istället för fyra.

– Det finns också en osäkerhet kring behovet av mängden tjänster framöver och kostnadsläget vad gäller exempelvis bränsle, fordon och medicintekniska produkter.

Osäkerheten gäller också allt från leveranser till räntekostnader, säger Peter Bolin som även menar att skärpta krav kommer att ställas på sekretess och lokaler.

Är detta skäl att dra tillbaka verksamheten efter 30 år, i stället för att formulera om avtalen?

– Dagens statiskt upphandlade avtal möjliggör inte den beredskap som behövs inom ramen för de intentioner som finns när det gäller civil- och totalförsvarsplanerna. Den dynamik som behövs och bedöms behövas framåt, gör att just denna samhällsviktiga tjänst inte lämpar sig för upphandling, avslutar han.