Nyhetstörsten rekordstor under coronakrisen

– Coronakrisen har fått otroligt mycket uppmärksamhet. Det är det mest omfattande material jag undersökt hittills, säger Marina Ghersetti, medieforskare vid Göteborgs universitet, som berättade om arbetet under ett medieseminarium.

Hon har tidigare forskat kring svininfluensan, fågelinfluensan och ebola. Nu följer Ghersetti och hennes kollegor nyhetsrapporteringen om pandemin på uppdrag av MSB.

De ska bland annat undersöka vad som kännetecknar mediebilden, vad som rapporteras och hur det tas emot av allmänheten. Arbetet ska vara klart i höst.

"Kriser skapar oro. Ett sätt att
stilla den är att söka information."

En första enkät som skickades ut till 18 000 personer visade att under de två första veckorna i april följde 96 procent svenska medier. Men det räcker inte för alla. 52 procent följde även utländska medier, 40 procent hämtade information hos myndigheterna och lika många nämnde sociala medier.

– Kriser skapar oro. Ett sätt att stilla den är att söka information. Sociala medier används inte för att hämta information utan för att prata med varandra. Under skogsbränderna användes de för att hjälpas åt.

Samtidigt har forskarna också tittat på medieinslagen. Enbart under vecka 11, när smittspridningen börjat ta fart rejält, nämndes corona i över 33 000 artiklar eller inslag.

– Kriser blir stora nyheter. De drabbar alltid någon. När krisen drabbar hela samhället finns alltid en historia att berätta.

Marina Ghersetti beskriver journalistikens skiftande uppdrag i tre faser:

1. Informera och vägleda – sätta krisen på kartan när något händer, få ut information.
2. Förklara och ge bakgrund – fördjupa, nyansera bilden och sätta händelsen i ett större sammanhang.
3. Granska och utkräva ansvar – söka orsaker, vems fel var det?

– Jag är övertygad om att granskningsfasen kommer nu också, den är ofrånkomlig. Även om det inte är någons fel kommer ansvar att utkrävas.

Den fasen har inte nåtts än, men Marina Ghersetti tycker sig ändå ha sett en kritisk ton.

– Under svininfluensan ifrågasattes aldrig myndigheternas strategi med vaccinering, utom av några udda röster inom medi​cinområdet. I övrigt var det oerhört okritiskt. Det ser vi inte nu. Det kan bero på att det inte finns något vaccin, vi kan inte ha den strategin. Oenigheten är större bland expertisen. Jag tycker vi har en mer nyanserad och diversifierad bild nu.

Erfarenheter från svininfluensan och ebola visar att tonläget i media är som högst när smittan är långt från Sverige.

– Ju närmre den egna publiken smittan kommer, desto mindre alarmistisk blir rapporteringen, säger Marina Ghersetti.

Det är en bild som Christian Stichler, tysk korrespondent i Norden som blivit känd under de dagliga presskonferenserna, delar:

– Journalister sluter upp för regeringen i en kris. Det blir mainstream-journalistik i alla länder. Det är lättare för en korrespondent att ställa andra frågor.

Sveriges avvikande hantering av coronasmittan har uppmärksammats mycket internationellt, så även i Tyskland. Men enligt Stichler handlar det om mer än hur corona hanteras.

– Den idealiserade 70-talsbilden av Sverige har förändrats med flyktingkrisen, skjutningar och nu corona. Bilden gungar lite, i Tyskland vill vi helst ha bilden med röda stugor i skogen.

LÄS OCKSÅ

Med tiden kommer tonläget bli mer kritiskt i medierna