Räddningshund kan nyttjas bättre - Hultsfred har avtal

— Vi är glada och stolta över att ha honom i vår kommun, säger Michael Hesselgård.

Samarbetet med Hans Viborg bygger på frivillighet – han kommer om han kan – men det är ändå satt på pränt i ett avtal där ersättning utgår enligt rib-avtal vid skarpt läge.

— Vi visar att det är seriöst och att han är en del av vår organisation. Det kostar oss ingenting mer än lite tid när vi hjälper honom med träning.

Ett sådant exempel är när Hans Viborg tränar Lipton, en golden retriever av jaktmodell på tre och ett halvt år, på höjder med hjälp av räddningstjänstens skylift.

— Jag har aldrig varit intresserad av att tävla med hund men jag tycker om att arbeta med hund och har fastnat för det här. Man får lära sig sjukvård och hundsjukvård, det är brett med räddningshund, förklarar Hans Viborg som också motiveras av att göra en samhällsinsats.

Både han och Michael Hesselgård menar att räddningshundarna runt om i landet är en alltför anonym tillgång.

— Ta reda på vilka hundekipage som finns i närområdet, tipsar Michael Hesselgård. Det är skillnad på att få tag i en hund i samma kommun eller en som är 30-40 mil bort.

Frågan om hur eftersök av försvunna personer med hund ska organiseras är dock inte helt enkel. Hesselgård och Viborg är kritiska till hur polisen hanterar sitt ansvar. När en flicka i Hultsfred försvann i våras hittades hon till slut av en orienterare. Räddningstjänsten hade inte ens blivit informerad om händelsen, inte heller Hans Viborg.

— Jag läste om det i tidningen, kunde varit där på fem minuter, säger Viborg och menar att det är vattentäta skott till polisen, som "väl inte är så intresserad".

— Jag har varit i kontakt med de poliser som är lokala instruktörer men de har inte tid att titta på våra hundar, säger han.

Michael Hesselgård menar att försvinnandet i Hultsfred hade varit ett ypperligt tillfälle för Hans och att det kanske också gäller fallet i Sävsjö i vintras där en mamma med två barn försvann i snön. Mamman avled. Inte heller där hade räddningstjänsten fått vetskap om det akuta sökbehovet.

Kenth Sjöberg, Polisen, som är chef för hundgruppen i Kalmar med Hultsfred i sitt område, menar att bedömningen av ett ärende är mycket viktig, så att polisen "kommer in rätt". Så är det inte alltid, medger han och nämner den mänskliga faktorn.

— I det initiala skedet känner jag att det är för stora ytor kopplade till för lite hundresurser och att vi inte kommer igång tillräckligt snabbt, säger han och menar att en del av förklaringen kan vara att den centraliserade ledningscentralen, i hans fall i Malmö, saknar lokal detaljkännedom om polishundarnas förmågor.

— Där måste vi utforma en beredskapsfunktion med lokala hundbefäl som beslutsstöd. Men när ett ärende väl är LSO-klassat öppnas alla kranar.
Kenth Sjöberg är inte motståndare till externa aktörer men menar att det måste finnas en struktur.

Ett annat bekymmer är kvalitetssäkringen av externa hundar för ett så kallat e-kontrakt. Det är svårt att hinna med och polisen är "fyrkantig", konstaterar han, även när det gäller de egna polishundarna.

— Du måste vara godkänd i alla moment, har du en hund som är jäkligt duktig på att söka men inte hoppar, då blir den tagen ur tjänst. Samtidigt gillar jag att det är höga krav, eftersom det handlar om att rädda liv, säger Kenth Sjöberg som tror att det kommer att satsas på verksamheten igen efter tidigare neddragningar.