Vill se svenska satsningar på övningar

BRYSSEL
Det anser Arya Honarmand, MSB, som är utlånad till EU-kommissionen.
Sverige arrangerade SweNorEx tillsammans med Norge 2009. Det är den senaste svenskledda storövningen stöttad av EU.
– Min erfarenhet är att vi är med när vi blir tillsagda eller tvingade till det. Men Sverige prioriterar tyvärr inte egna satsningar på internationella övningar, säger Arya Honarmand.

Vad beror det på?
– Jag tror att vi dels är noga att följa regeringens skrivning om vad vi ska göra, vilket är bra. Där nämns att internationella övningar bör ges ökad fokus, men prioriteringen kan tolkas olika. Dels tror jag det finns en sorts rädsla. Att samarbeta med Norge och Danmark tycker vi ibland är okej, men generellt finns en tveksamhet till mervärdet med internationella storövningar, säger Honarmand och fortsätter:

– Om vi vill pröva hur vi klarar av att ta emot hjälp, då hade vi kunnat använda vilken som helst av Samö-övningarna. Där finns starka element för internationell samverkan. Regeringen säger att ta emot hjälp från andra länder bör vara en naturlig del i övningar.  Och de senaste händelserna, speciellt skogsbranden i Västmanland, är bra tecken på att vi behöver öka vår beredskap för tillfällen där internationell stöd kan behövas. Och med klimatförändringar kommer internationell samverkan bli allt viktigare.

Dessutom anser Arya Honarmand att Sverige har mycket att tillföra inom övningsmetodik och beredskap i övrigt.
– Vissa länder i Europa är kända för bra kvalité på övningar och Sverige  ligger före i att öva metodiskt. I många länder börjar de med en idé som leder till planering. Och då är det risk att det bara blir en demonstration. Vi har ingångsvärden som säger att något behöver prövas, i stället för att någon bara tycker något. Sen följer vi hela cykeln: planerar, bygger koncept baserade på analyser, genomför, utvärderar, tar fram rekommendationer och genomför dem.

Arya Honarmand är anställd vid MSBs övningsenhet men är sedan ett år tillbaka sekonderad till Echo i Bryssel. Uppgiften är främst att lägga program för större övningar som EU genomför, godkänna ansökningar för övningar, stödja övningarna metodiskt och bevaka hur väl de utförs, samt att utvärdera genomförda övningar.

Han ingår också i bemanningen av dygnet runt-beredskapen i övervakningscentralen..

Nu börjar Arya känna sig varm i kläderna, har satt sig in i systemet och knutit kontakter. Samtidigt har förvarnats att hans sekondering av ekonomiska skäl kan komma att avslutas. Arya tycker inte det är bra.
– Vi har mycket att ge till kommissionen inom krisberedskapsområdet. Det går att påverka mycket. Och för var dag blir vi mer och mer en del av EU. Därför bör vi vaka över och vara med och påverka utvecklingen, vilken går väldigt snabbt. Men för att göra det måste vi ha långsiktig representation här i Bryssel.

Arya arbetar tillsammans med norrmannen Per Öyvind Semb. I november står Arya bakom en större fältövning där civilskyddsmekanismen samverkar med två andra direktorat som hanterar kriser.
– Inriktningen är antiterror och civilskydd med inslag av CBRN Övningen ingår i ett treårigt projekt. Först ska förmågan stärkas i de tre direktoraten, sen i alla direktorat och slutligen inom hela EU.

En hel del av de fullskaleövningar som genomförs stöttas ekonomiskt av Echo. Men även om Arya och hans kollegor utifrån risk- och sårbarhetsanalyser och tidigare erfarenheter kan ha en tydlig uppfattning om behovet så styr ändå ländernas synpunkter ganska mycket.
– Echo kan lämna förslag på vad som bör göras. Men medlemsländerna bestämmer ändå till slut, vilket är bra. Det är viktigt att länderna är nöjda med oss, är en grundläggande prioritering för att möjliggöra ett gott samarbete.

Men ibland är frågan vem som egentligen är mottagare av övningen. De flesta övningar som vi samfinansierar är nationella övningar med internationellt inslag snarare än tvärtom.
Fullskaleövningar genomförs med minst tre länder. Men hur krisberedskapen fungerar om alla länder ska samarbeta är det ingen som riktigt vet eller prövat, anser Arya Honarmand.
– Individer är övade, moduler är övade, vissa länder samövade. Men det är när flera moduler och länder ska samordnas som det blir bekymmer. Ingen har ansvar att prova hela systemet, det är lite problematiskt.

Behövs det? När inträffar något som kräver att alla länder är samövade?
– Det har funnits flera verkliga händelser där ett väldigt brett och stort samarbete har krävts. Och det finns säkert fler möjliga händelser som vi inte har tänkt på. Ingen hade hört talas om Fukushima före katastrofen. Och vi ska inte glömma svarta svanar.

Utbildningar och övningar

• Individuella utbildningar med inslag av övningar på olika nivåer. Förra året utbildades 1 200 personer. I huvudsak för att kunna skickas på insatser. Finansieras helt av EU, läggs ut på utförare.
• Modulövningar drillar en grupp eller styrka som arbetar inom samma område. Modulernas förmåga prövas. Finansieras helt av EU, läggs ut på utförare.
• Fullskaleövningar (FSE) bedrivs årligen. Länderna ansöker om att få driva själva. Finansieras till 85 procent av EU, krav att minst två länder med utöver den som leder. Normalt tre-fem övningar om året.
• Övningsbudgeten ligger på sex miljoner euro, har utökats med fyra miljoner. Fyra miljoner ska användas inom medlems­länderna, två miljoner externt för att stärka samarbetet med länder utanför EU.