Social oro – en risk i hela landet

Stenkastning mot polis och räddningstjänst förekommer på många platser men det är i större städer som de svåraste utbrotten av social oro sker.

Rinkeby utanför Stockholm är ett sådant område och det är inte bara polis och räddningstjänst som är utsatta.

– Det är inte lugnt även om det inte framgår i media. Bränder och hot mot polis och räddningstjänst fortgår och vi har en öppen drogmarknad. Vi beräknar att 500 personer lever på grov kriminalitet. Vi har tappat kontrollen över det här territoriet totalt, säger Johnny Lindh, närpolischef för Södra Järva, som omfattar Spånga-Tensta och Rinkeby.

När han tillträdde fick han i uppdrag att i samverkan med lokalsamhället utveckla det brottsförebyggande arbetet. Med stöd från EUs integrationsfond anställdes två analytiker för att titta på det lokala samverkansarbetet, vad som fungerade och inte. En referensgrupp bildades för att börja arbetet med en metodhandbok mot social oro.

Metodhandboken är webbaserad och lanserades i september 2013.

– När vi pratar tillsammans med andra myndigheter och organisationer om det som händer på stan, har vi samma bild? Om jag som närpolischef får höra att det är något på gång, vad har jag för objektiva fakta att tillgå? Då har vi genom metodhandboken tagit fram en checklista med indikatorer för att identifiera i vilket läge man befinner sig.

Oroligheter byggs i regel upp under en längre tid och når till slut en ”flampunkt” när de utbryter. Den utlösande faktorn är nästan alltid ett polisingripande. De två första punkterna i checklistan handlar om vilka insatser polisen gjort i området. Vid tiden för Husby-kravallerna var det väldigt mycket bostadsinbrott och sedan drygt ett år tillbaka hade polisen en länsbostadsinsats.

– Södra Järva är Europas mest brottsbelastade område när det gäller bostadsinbrott. Under den här tiden greps fler än 120 unga pojkar för de här brotten. Det är klart att det finns en viss spänning mellan polisen och ungdomarna som begår brott. Det är en viktig faktor.

Andra indikatorer på checklistan handlar om politiska aktiviteter, ryktesspridning och aktivitet i sociala medier.

Vid Husby-kravallerna insåg polisen att saker var i görningen men kunde inte förutse omfattningen.

– Efter oroligheterna 2010 när Rinkebyakademin brann resonerade vi att första kvällen kan vara svår att förutse, men andra kvällen ska vi kunna styra med hjälp av de goda krafterna, men inte heller det fungerade vid Husby.

Handboken riktar sig till de som polisen samverkar med, som socialtjänst, skola, fritidsverksamhet, brandförsvar, trossamfund och ideella organisationer.

Metodhandboken gör att man idag har ett mer proaktivt arbetssätt. Om man kontinuerligt går igenom checklistan får man indikatorer och kan se när något sticker ut.

– Varje torsdag stämmer alla samverkansparter av punkterna på checklistan utifrån sina respektive nätverk. På fredag skickar stadsdelsförvaltningarna ett sms med lägesbilden till 300 nyckelpersoner samtidigt som det bjuds in till ett utsättningsmöte med de goda krafterna som nattvandrare, medborgarvärdar osv. Grundkonceptet att man jobbar tillsammans för att få en gemensam lägesbild och kommer överens om åtgärder på det lokala planet.

En sak polisen misslyckades med under Husby-kravallerna var att nå ut med sin bild av händelserna. Det kunde inte gärna bli värre och det fattades ett i kriskommunikationssammanhang ganska drastiskt beslut.

– Det beslöts att polisen skulle vara tillgänglig dygnet runt, överallt, i varenda tv-soffa. Vi skulle vara öppna, inte försköna utan beskriva precis som det är. Alla ska få prata. Kulturen inom polisen har tidigare varit att man utser en talesperson som ledningen pratar genom. Nu sade man alla ska få prata med media.

Det visade sig vara ett vinnande koncept.

– I mediedramaturgin är alltid polisen svarta fåret de första dagarna, det är polisens fel och allt fokus riktas mot polisen. Men efterhand blir det en mer nyanserad bild och mediebilden svängde ganska rejält.

Polisens kommunikationsdirektör Varg Gyllander använder vad han kallar pixelteorin när han beskriver hur man ska tänka.

– Man ska måla en tavla med en massa blåa pixlar och de flesta blir blåa men ibland bli det lite rött, lite gult – det blir fel. Man tycker ibland att man blir felciterad, feltolkad eller felvinklat. Men bry er inte. Helheten, budskapet går fram. Människor är inte dumma, de kan tolka själva. Det budskapet känns bra när man ska uttala sig och representera polisen.

Social oro i utanförskapsområden är inte ett polisiärt problem som en metodhandbok kan lösa.

– Politikerna måste börja prata om utanförskapsområdena och kanske är det dags att skapa en förortskommission för att komma åt grundproblemet. Hur ska man hitta lösningar om man inte förstår problemet och idag diskuterar vi inte ens problemet, säger Johnny Lindh.