Bättre förberedelse för att klara oljeolycka

MSB och Havs- och Vattenmyndigheten har gjort en utvärdering av hur oljepåslaget hanterades av samhällets aktörer.

– Utvärderingen är framåtsyftande, det är lärande som står i fokus. Nästa gång ett oljepåslag drabbar den svenska kusten vill vi att samhället, utifrån tillgängliga resurser, agerar så effektivt som möjligt, säger Mats Alentun, utvärderare på MSB.

Fem viktiga lärdomar som listas är:

1. Förberedelse är A och O för alla inblandade parter
2. Klargör roll och uppdrag – vem ska göra vad?
3. Tänk efter inför saneringen – hellre rätt än snabbt
4. Kommunicera bättre
5. Oljeutsläpp kan bli dyrt för en liten kommun

Allra viktigast är att vara förberedd och att det är tydligt vem som gör vad.

- Kommunikation är också mycket viktigt, man bör bemöta osäkerhet och oro hos allmänheten med information som är trovärdig och tydlig, säger Mats Alentun.

I utvärderingen görs bland annat följande slutsatser:

• Tjörns kommun blev överrumplad av händelsen och hade svårt att leda arbetet under framförallt de fyra-fem första kritiska dygnen. Kunskapen att hantera händelsen var begränsad. Kommunen hade en dokumentation för oljeskadeskydd, men den var varken uppdaterad, särskilt känd, övad eller komplett.
• Kommunen hade också svag kännedom om vad man kunde kräva för stöd från statliga myndigheter som MSB, Havs- och Vattenmyndigheten (inklusive oljejouren) och länsstyrelsen.
• Inledande brister ledde till att det tog för lång tid att organisera arbetet, utnyttja tillgängliga stöd och verktyg och upprätta samverkan med flera viktiga aktörer. Det ledde också till att situationen blev extra stressig att hantera.
• Medvetenheten om saneringsarbetet var i början låg hos kommunen. Ett större oljepåslag är ovanligt, fullödig kunskap om sanering behövs inte. Men kommunen borde i högre grad vetat hur och var man söker fördjupad information.
• Kommunen och det saneringsföretag som anlitades försökte påskynda arbetet, det ledde emellertid till att man provade miljövådliga metoder.
• Regionala och statliga resurser är viktiga förstärkningar, både i form av material och expertstöd. De statliga myndigheterna var inte tillräckligt proaktiva med att ge det.
• MBSs oljeskyddsförråd var snabbt på plats, men deltog i allt för hög grad med operativt arbete på bekostnad av att instruera räddningstjänsten i användandet. MSBs expertstöd i övrigt var sporadiskt och inte samordnat inom den egna myndigheten.
• Havs- och Vattenmyndigheten var länge avvaktande, bedömde att man inte hade någon väsentlig roll att spela under räddningstjänstfasen. Det bidrog till att det tog alltför lång tid innan expertisen från oljejouren, som har en viktig stödjande roll och myndigheten är huvudman för, blev engagerad i händelsen.
• Havs- och Vattenmyndighetens roll både var och är otydlig. De externa styrdokumenten är otydliga och myndigheten, som vid händelsen var nybildad, har ännu inte utrett sin roll för en liknande händelse. Myndigheten delar bedömningen och har inlett en intern översyn.
• Naturvårdverket har angett att en kommun bör upprätta ett särskilt miljöuppföljningsprogram i samråd med länsstyrelsen vid större oljeutsläpp. Det var först när länsstyrelsen och oljejouren informerade som kommunen blev medveten om behovet.
• Länsstyrelsen tog ett större ansvar för uppföljning av miljöeffekter än vad som kan förväntas, men det var rimligt under rådande omständigheter och ett positivt initiativ.
• Länsstyrelsen borde mer kraftfullt tagit sitt samverkansansvar och varit mer medveten om sin roll som tillsynsvägledande myndighet under saneringsfasen.
• Rollerna för de statliga myndigheterna måste i avsevärt högre grad vara klarlagda och kända på förhand. Om så varit fallet hade förutsättningarna att arbeta mer samordnat, effektivt och utan fördröjning varit avsevärt bättre.
• Vid de statliga myndigheterna fungerade den interna kommunikationen inte önskvärt. Framförallt gäller det MSB och länsstyrelsen där information om oljepåslaget inte nådde sakkunniga genom egna kanaler. De blev istället, indirekt respektive direkt, varse om händelsen via media.

Fakta

• Tjörns kommun drabbades i september 2011 av ett allvarligt oljepåslag.  Orsaken var en kollision mellan två fartyg utanför Jyllands nordvästkust.
• I september 2013, två år efter påslaget, avslutades den andra av två saneringsomgångar.
• Totalt togs 623 ton oljeavfall upp av Tjörns kommun, Kustbevakningen omhändertog 644 kubikmeter oljeavfall.
• Fram till slutet av 2013 hade Tjörns kommun begärt 141 miljoner kronor i ersättning från staten för kostnader för räddningstjänst och sanering. 137 miljoner blev beviljade. Arbetet med ersättningskrav är dock inte avslutat.

Läs mer

• Här finns hela rapporten, Oljepåslaget på Tjörn