Revolution för samarbetet

Vi befinner oss i polisens nybyggda komplex i Toftanäs i utkanten av Malmö. Larm–operatören Jan Sandberg är en av dem som sett positiva förändringar sedan Raps infördes:

– Samarbetet med räddningstjänsten har fått något av en revolution. Främst av den anledningen att räddningstjänsten ofta är snabbare till olycksplats, det gör att vi snabbare får information som är till stöd för min prioritering. Vi kanske slipper åka på en torrkokning, vid en annan händelse kan vi snabbare få besked att vi behöver skicka mer resurser, säger han.

Raps står för räddningstjänst, ambulans, polis och SOS-Alarm. Raps-talgrupper i Rakel används i ledningsfunktionen för blåljusmyndigheterna.  En samverkansfunktion.

I grunden handlar det om effektivare hjälp, att snabbt veta vilka resurser som behövs och var de behövs bäst när det är flera larm samtidigt.

Men det har också fått effekten att framförallt polis och räddningstjänst kommit närmare varandra, samarbetet har utvecklats även vid sidan av Raps.
– Vår förståelse för polisens arbete har ökat. Om de inte kommer vet vi numera varför, att annat är prioriterat. Kontakten med polisens vakthavande befäl är numera en naturlig del av arbetet, säger Anders Kindberg, inre befäl och sambandsansvarig för Räddningstjänsten Syd.

Carsten Holm, sambandsansvarig för Polisen Skåne håller med:
– I den analoga världen tog vi aldrig kontakt med varandra. Nu har vi kontakt sekunder efter larm. Förståelsen för varandras problematik har ökat. Nu ser vi möjligheter tillsammans, och utvecklar dem.

Enkelt uttryckt fungerar Raps så här:

• Vid trafikolycka startas alltid en Raps-talgrupp där operatörer från SOS och polisens ledningscentral (LC) medverkar. Utryckande personal är med i talgruppen under själva utryckningen.
• När utryckningsstyrkan kommer fram lämnar den en så kallad vindruterapport, det första intrycket av olyckans omfattning vid framkomst. Det spelar ingen roll om ambulans, räddningstjänst eller polis är först på plats, alla ledningsorganisationer får samma information.
• Personal på skadeplats övergår sedan till en insatstalgrupp där man kommunicerar. Insatsledaren, som alltid har två Rakelmobiler, kan även nås via Raps.
• Ledningsfunktionerna har fortsatt kommunikation i Raps och även tillgång till sin egen organisations insatstalgrupp.

– Den stora vinsten i de här rutinerna är vindruterapporten. Det är den som ger snabbare information och en helt annan trygghet i ledningsarbetet, säger Carsten Holm.

Ett problem i sammanhanget är att polisen larmmässigt inte har samma tekniska plattform. Larm som per automatik når räddningstjänst och ambulans måste SOS-Alarm därefter ringa ut till polisen.
– Det är en jäkla nackdel. När vi får larmet är räddningstjänsten redan på väg. Det gör också att det tar längre tid innan vi blir tilldelade Raps. Men det är ett problem vi hoppas ska lösas.

Skånes blåljusorganisationer började arbeta i Raps redan 2009. Det tog lite tid att finna rutinerna. För mycket skitsnack i talgrupperna i början, som Carsten Holm uttrycker det. Med det avser han information som var för detaljerad.

– Det skapade irritation bland de som var uppkopplade. Information som bara rör en organisation ska inte gå via Raps utan internt i insatstalgruppen. Raps ska användas som bryggan mellan oss. Det har blivit mycket bättre.

Olika organisationer har olika fackuttryck. Finns det risk för begreppsförvirring?
– Mycket av kodorden används i insatstalgruppen när man lämnat Raps, så det är inga problem. Dessutom träffas vi numera så ofta när det inte är larm, det ökar kunskapen om varandra och minimerar risken för missförstånd.

Skåne tog tidigt beslut om att använda det nya kommunikationssystemet och var också tidiga användare. Arbetet i Skåne har sannolikt väglett de nationella riktlinjerna för användning av Rakel. Inledningsvis fanns på många håll motstånd eller rädsla för det nya.
– Det har tagit lite tid och kräver rätt stöd och utbildning. Men egentligen, vi har använt kommunikationsmedel i många år, varför skulle detta vara svårt? I mycket handlar det om ett pedagogiskt arbete att övertyga medarbetare, säger Carsten Holm.

Martin Gertsson, inre befäl på brandstationen i Hyllie, är också positiv till hur samarbetet med andra organisationer utvecklats:

– Tekniken kanske medgivit det tidigare också. Men det arbetssätt vi har nu gör att det fungerar. Vi har möjlighet att koppla oss samman med kommunal tib (tjänsteman i beredskap), vi kan dela händelser. Ett gemensamt arbetssätt gör att vi lättare kan låna resurser av varandra. Vi kan spärra av en väg åt polisen ibland, de kan släcka en brand med handbrandsläckare om de är först. Det gör att alla händelser som är små också förblir små. Resurserna läggs på rätt uppgift.

Relaterat

- Drömmen att husera i samma byggnad