Med många perspektiv

VARBERG
Uppgifterna är både jordnära och abstrakta, vardagsrisker och mer osannolika händelser.

Men för säkerhetsutvecklare Matilda Gustavsson är förhållningssätten tämligen lika. Hon försöker se helheten

– Det som eskalerar till något stort har sitt ursprung i något mindre Och kommunen har inget tolkningsföreträde om vad som är en kris. För den enskilda familjen är villabranden en kris.

Hon har en sådan på näthinnan den här dagen. Natten innan brann två angränsande villor. Matilda var insatschef, hon kombinerar operativ beredskap med säkerhetsutvecklandet, och var fyra timmar på skadeplats fram till klockan två på natten.

Efter avslutad insats byter hon skepnad och ägnar sig mer åt planer och framåtblickande.

– Bredden på uppgifterna ger perspektiv. För mig är kombinationen perfekt. Och vi försöker att inte vara så fokuserade på vad saker heter, utan på vad vi ska göra.

Matilda tycker att en krisledningsplan ibland kan vara hindrade mot sitt eget syfte.

– Det finns ett motstånd mot att aktivera krisledningsplaner. Ordet kris är så laddat och blir en risk i sig när det tolkas olika. Undviker vi ordet kris ibland kan vi kanske undvika att missförstå varann.

Att höja beredskapen är en sak, att prata högt om att krisledningen är på fötter alltså mindre väsentligt?

– Invånarna vill givetvis veta vad kommunen gör, men det går att prata om att vi förstärkt information och beredskap.

Att se hela olycksskalan som en helhet är något man har för avsikt att utveckla i Varberg. En tanke är att handlingsprogrammet enligt lagen om skydd mot olyckor och planen för extraordinära händelser slås samman.

– Det är två olika lagar, men i båda fallen handlar det om arbetet före, under och efter en olycka. Och vi vill fånga in det som hamnar däremellan, det som varken är räddningstjänst eller extraordinär händelse.

Ökat samarbete är en del av säkerhetsarbetet. Det handlar både om andra blåljusmyndigheter och andra kommuner.

– Vi försöker vara tajta i länet, ha samma tankar när det gäller staber, samma strukturer på planer. Det gör att vi kan hjälpa varandra bättre och sno bra idéer från varandra.

– Jag tror vi generellt börjar bli bättre på att hjälpa varann och på att vara på erfarenheter. Oljeutsläppet i Tjörn är ett exempel, där tog man snabbt hjälp av Eva Ljungkvist från Sydöstra Skånes räddningstjänst som hade erfarenheter. Det viktiga är att ha en ingång, få veta vem man ska fråga. MSBs tib är en viktig ingång.

Gör det bredare säkerhetsarbetet att räddningstjänsten går mot att bli en säkerhetsförvaltning?

– Jag tror det. De som har beredskap för trygghetslarmen i vår kommun finns numera hos räddningstjänsten. Samtidigt tror jag att förvaltnings- och bolagsgränser suddas ut. Det blir i framtiden inte viktigt vilken förvaltning man jobbar för utan vilken beröring man har med varandra. Samordningsvinster för frågor som går på tvärs över många verksamheter kommer att sudda ut gränser.

Säkerhetsutvecklare var inget Matilda hade i tanken när hon flyttade till Lund för studier för tio år sedan. Då fanns knappt yrket.

Hon hade läst på kanotgymnasiet i Nyköping (”Alla på min mammas sida av släkten paddlar”), jobbat ett år som dagisfröken när hon och brorsan samtidigt började lockas av räddningstjänsten.

Matilda hade innan hon började läsa till brandingenjör i Lund bestämt sig för att även läsa det så kallade rub-året i Revinge för att kunna jobba operativt inom räddningstjänsten. Därtill blev det även ett år med riskhantering, totalt 5,5 år.
– Riskhantering var till en början något jag läste för att bredda mina kunskaper, men intresset växte efterhand.

Under studierna fick hon sommarjobb hos en brandkonsult i Sydney, Australien. Det gav mersmak. Matilda tog ett sabbatsår från studierna och stannade kvar ett år.

– Fantastiskt att vara där, och lärorikt. Det tog sex och ett halvt år innan studierna var färdiga, men kändes som det gick grymt fort. Det är lyxproblem när allt man läser är roligt.

Efter studierna fick hon vikariat på räddningstjänsten hemma i Varberg, jobbade traditionellt med tillstånd och tillsyner, hade operativ beredskap. Då blev tjänsten som säkerhetsutvecklare ledig.

– Jag visste inte ens att tjänsten fanns. Nu jobbar jag 80-85 procent med det, resten av tiden tar operativa uppgifter. En bra kombination för mig.

I samma veva blev Matilda genom MSB involverad i ett projekt för kapacitetsuppbyggnad i Västafrika.

– Oskar Ekberg och jag gjorde under brandingenjörsutbildningen ett examensarbete  för Räddningsverket om hur man kan utvärdera ett lands krishanteringsförmåga. Vi ville göra något som någon kunde ha nytta av.

Och en baktanke var att själv kanske få delta i arbetet?

– Absolut.

Så blev det. Under några år var hon i Afrika sju gånger för MSBs räkning.
Myndigheten samarbetade med Röda Korset  för att stärka kapaciteten hos Röda korsföreningarna i Liberia, Sierra Leone och Nigeria. Det har handlat om tidiga varningssystem, utbildning med mera.

– Lärorikt. Inte minst på det personliga planet. Vi människor är olika men också lika. Och det vi gjorde i Västafrika har jag nytta av i Varberg. Även om innehållet är olika har vår beredskapsplanering samma uppbyggnad.

Därtill går hon utbildning för att ingå i EUs beredskapspool vid stora olyckor och katastrofer.
Det har snurrat på bra sedan Matilda fick fast jobb för två år sedan.

– Allt fanns med i min plan, men det hände väldigt fort. Tioårsplanen blev verklighet på ett år. Det är först nu som jag inte känner mig ny på allt.

Hur ser nästa tioårsplan ut?

– Den har jag inte hunnit med än. För dagen är jag nöjd med var jag är och vad jag gör.

Matilda Gustavsson

Ålder: 30.
Bor: Varberg.
Yrke: säkerhetsutvecklare och brand­ingenjör i beredskap.
Medlem i: Varbergs kanotklubb, Varbergs pistolskytteklubb, Varbergs brandmanna-idrottsförening.
Kuriosa: Har gjort riktiga klassikern.