Giftgas i Tokyos tunnelbana

Tokyos tunnelbana är den mest trafikerade tunnelbanan i världen och transporterar mer än nio miljoner passagerare om dagen. Den 20 mars 1995 genomfördes ett attentat med giftgas under morgonrusningen. Sammanlagt omkom tolv personer och drygt 5 500 skadades.

Men Chizuo växte upp till både kropp och sinne. I mellanstadiet var det han själv som var översittaren. Trots att han hade skaplig syn på sitt ena öga lyckades han bli överflyttad till en klass för helt blinda elever. Där hade han ett stort övertag mot sina sämre lottade kamrater.

Med maffialiknande metoder gjorde han tjänster mot betalning. Det lyckades så bra att han hade ett eget kapital på motsvarande drygt 200 000 svenska kronor när han tog studentexamen.

Trots stora ambitioner blev han inte antagen till universitetsstudier. I stället flyttade han till huvudstaden Tokyo där han gifte sig med en ung och vacker flicka. Med stöd av hennes rika föräldrar startade han en hälsoklinik med bland annat akupunktur och behandling med hälsobringande örter.

Genom Chizuos delvis karismatiska och delvis hotfulla ledarskap utvecklades hälsostudion mer och mer till en sekt där medlemmarna tvingades stanna kvar och även värva nya medlemmar. De hälsobringande örterna var nu ersatta med droger och narkotiska preparat. Såväl nya som gamla medlemmar plockades samvetsgrant på alla sina tillgångar.

En dyrbar men populär produkt var små flaskor med en droppe av guruns blod utspätt i vatten. Chizuo hade vid denna tidpunkt bytt namn till Shoko Asahara och uppträdde som en vördad profet.

Hans verksamhet kallades nu Aum Supreme Truth eller kort och gott Aum-rörelsen. Den växte snabbt och utåt sett ökade dess aktning. Den fattige ynglingen hade nått sitt mål och var nu rik. Särskilt pålitliga medlemmar erbjöds att mot en mycket hög avgift delta i en utbildning som gav dem tillstånd att starta en ny avdelning i en annan stad.

1987 gjorde Asahara en pilgrimsresa till en liten stad i Himalaya i södra delen av Indien. Där fick han ett möte med Dalai Lama som också rutinmässigt gav honom en personlig välsignelse. Detta förevigades på ett foto som sedan flitigt användes för att bevisa Aum-sektens närhet till Buddhas djupaste tankar.

Shoko Asahara tillskrevs också övernaturliga gåvor. På bilder som såldes av hans medlemmar kunde man se hur han försatt i trans svävade fritt i luften. Bilderna var naturligtvis förfalskade men bidrog starkt till att göra hans verksamhet än mera framgångsrik.

Antalet medlemmar ökade snabbt. Framför allt inriktade han sig på att rekrytera medlemmar som kunde gynna hans framtida dunkla syften - vetenskapsmän, kemister, tekniker, krigsherrar och strateger. Dessa kom att bilda en särskild överklass inom hans rörelse.

De tilläts gå kurser och vidareutbildades allt mer inom både sitt yrke och inom Aum-sektens allt mer diktatoriska lära. Pengar och ekonomi var numera inget problem. Aum-rörelsens ledning disponerade bland annat fler än fem vita Rolls Royce-bilar i vilka ledaren och hans närmaste män åkte omkring.

De hade också varit i Sovjetunionen där de lyckats köpa en stor militärhelikopter men för den hade de andra planer.

De så kallade vanliga medlemmarna hade det däremot inte lika behagligt. Disciplinen var hård och de måste lyda i minsta detalj. Det fanns därför många som ville hoppa av men det fick de inte. Metoderna att förhindra avfällingar blev allt hårdare.

En metod var att vid offentliga möten doppa de tvehågsnas huvuden i en balja med isvatten. Vid några tillfällen ledde detta till dödsfall. Det förekom också regelrätta mord där man tvingade medlemmar att bryta nacken av andra medlemmar som uttalade tvivel mot all härlighet som utlovades av rörelsens ledare eller som vägrade att följa hans lag.

Vid denna tid var religionsfrihet ett viktigt ledord i Japan. Några år tidigare hade polisen fått utstå svår kritik sedan de ingripit alltför hårt mot en annan religiös rörelse. Aum-sektens värsta vidrigheter kom naturligtvis bara till myndigheternas kännedom i form av rykten.

Polisen låg därför lågt och vågade inte ingripa. Anhöriga till några medlemmar som fastnat i Asaharas järngrepp fick stöd av en tidningsman som försökte hjälpa dem att avslöja sektens metoder genom att väcka åtal. Men sektens motstånd var så skrämmande att han drabbades av en hjärtinfarkt och avled redan efter den första rättegångsdagen.

Det tolkade Asahara naturligtvis som ett straff från Gud och befäste sin ställning ytterligare. Näste person som engagerades av Aumrörelsens motståndare var en ung advokat. Han förberedde sig noga. Bland annat tog han kontakt med alla de som trots allt lyckats frigöra sig från rörelsen och vågade vittna om dess terrorvälde.

Men inte heller han blev särskilt långlivad. Efter att ha deltagit i ett möte med representanter för sekten var plötsligt både han, hans fru och hans sex månader gamla dotter försvunna. Deras kroppar återfanns långt senare i en grav inte långt från sektens högkvarter.

Nästa steg i sektens utveckling var att etablera sig politiskt. 1990 ställde Aum upp i det japanska parlamentsvalet. Lyckligtvis blev det en flopp och inte en enda av rörelsens kandidater lyckades bli vald. Asaharas hat mot samhället befästes allt mera.
Med hjälp av skickliga medlemmar började sekten inrikta sig på att utveckla massförstörelsevapen.

Genom kontakter i det sönderfallande Sovjetunionen försökte de få tag i kärnvapen. Som väl var lyckades de inte med detta. I stället koncentrerade de sig på att utveckla kemiska och biologiska stridsmedel.

Ett sådant var botulisin, ett virus som påstods kunna vålla massdöd. Skadeeffekten hos ämnet visade sig dock vara mindre än väntat. Ett försök att utifrån spruta botulisin över fasaden på regeringsbyggnaden misslyckades helt. Ingen lade ens märke till attentatet.

En annan storslagen plan var att i samband med kronprinsens bröllop slå till med giftutsläpp mot flera mål. Dels själva bröllopslokalen, dels också mot kejsarpalatset, parlamentet och premiärministerns bostad.

Här kunde den ryska militärhelikoptern komma väl till plats, men misslyckade laboratorieexperiment gjorde att de storstilade planerna måste överges.
Botulisin var helt enkelt inte tillräckligt giftigt.

Asaharas vetenskapsmän fortsatte med sina farliga experiment. Bland annat testade de spridningseffekt och verkningar av det kända ebola-viruset.

Ett annat ämne som ur Asaharas synpunkt ger bra resultat är antrax, eller mjältbrandsvirus som det också kallas. Verkningarna är svåra, långvariga och mycket plågsamma.

Det giftiga ämne som terroristerna främst kom att fastna för var sarin. Det är en mycket effektiv nervgas som upptäcktes 1938 i Tyskland. Gasen är tung och relativt luktfri. För tillverkning av detta lät de inköpa en egen fabriksanläggning som de placerade i anslutning till sitt högkvarter. Det gav en effektiv drift men medförde en del klagomål från grannar och kringboende på grund av den dåliga lukt som processen utvecklade.

Verkningarna av ett större utsläpp av sarin i luft testades mot en större flock får. De dog helt planenligt. Äntligen hade Aum-sekten funnit ett verkningsfullt och effektivt gift för sina dåd. Nu var det dags att skrida till handling...

Det första attentatet med sarin riktades mot en konkurrerande sektledare till Shoko Asahara. En grupp rättrogna män skickades till konkurrentens hem med några behållare med sarin som de skulle utlösa mot hans bostad.

Men allt gick fel. Gasen var tyngre än de beräknat och molnet drev åt fel håll. Attentatsmännen blev översköljda av gasen och räddades till livet bara tack vare att de hade tillgång till motgift.

Nästa attentat riktades mot några domare i Asaharas förra hemstad Matsumoto. De hade vägrat honom att förvärva ett landområde där han planerat att skapa sitt eget rike. Nu skulle de straffas med ett dödligt moln av giftgas.

Men ännu en gång gick det fel. Den tunga gasen spred sig med vinden och ”fel” personer omkom. Det blev panik. Sju människor dog och 150 skadades allvarligt. Ännu en gång hade det visat sig hur svår gasen var att styra utomhus där vinden kunde härja fritt. Polisen kom på fel spår och Aum-sekten gick fri från misstankar även denna gång.

1994 hade Aum cirka 40 000 medlemmar i sex länder. De hade egen tillverkning av automatkarbiner och stridsmedel värdigt en hel nation. Vissa källor talar för att sekten hade reella planer på en statskupp.

Vid morgonrusningen den 20 mars 1995 var det dags för ett nytt försök med giftgas. För att undvika oväntade luftströmmar hade man valt Tokyos tunnelbana som sitt mål. Det är den mest trafikerade tunnelbanan i världen och transporterar mer än nio miljoner passagerare om dagen.

Taktiken var att utrusta fem utvalda män med varsin gastät ryggsäck fylld med högkoncentrerad saringas. De steg på vid olika stationer men hade alla samma mål: stationen Kasumigaseki, vid vilken de flesta regeringsbyggnaderna ligger.

På så sätt hoppades de kunna döda så många politiker och tjänstemän som möjligt.

Var och en av terroristerna var dessutom utrustad med ett paraply med vässad spets. När tågen stannade vid den utvalda stationen och dörrarna öppnades tog de av sig sina ryggsäckar och punkterade dem med paraplyspetsen. Därefter steg de snabbt av vagnen och försvann i vimlet på perrongen.
Först när dörrarna stängdes och tågen rullade vidare upptäckte de instängda passagerarna vad som var på gång.

Tusentals av dem sjönk ihop med andnöd, kramper och illamående. I några fall lyckades de sparka ut den pysande ryggsäcken när tåget stannade vid nästa hållplats. På så sätt spred sig giftet också till andra stationer längs linjen. Sammanlagt omkom tolv personer medan fler än 5 500 blev så svårt skadade att de måste vårdas på sjukhus.

Samtliga attentatsmän var utrustade med motgift och kom till en början undan. Det var alltså inte fråga om några självmordsuppdrag utan bara ett nytt försök för att undersöka vilka verkningar gasen kunde ha.

Äntligen förstod polisen vilken kapacitet Aumsekten hade. Kunde alla rykten om mord och terrorhandlingar vara sanna? Två dagar efter attentatet i tunnelbanan stormade 1 000 poliser sektens högkvarter och gjorde husundersökning.

Mycket avslöjades, bland annat fann man sarin tillräckligt för att döda fyra miljoner människor. Ledaren Asahara fanns inte där. Men sektens vetenskapsmän hade förklaringar på det mesta: Det var USAs militär som hade tillverkat giftet...

När den japanska staden Kobe några dagar senare drabbades av en förödande jordbävning var det ett straff från Gud för polisens omfattande husundersökningen i Aum-rörelsens högkvarter.

Först ett par månader efter attacken mot tunnelbanan kunde Asahara gripas. Han hade gömt sig i ett dolt utrymme mellan två våningsplan i sitt specialbyggda högkvarter.
Utredningen blev omfattande. Förutom Asahara själv ställdes 189 medlemmar inför rätta. Tolv av dem, däribland ledaren själv, dömdes till döden. Enligt japansk sed är ingen av dödsdomarna verkställd utan brottslingarna får istället sitta kvar i dödscellen resten av sina liv.

Aum-rörelsen upplöstes efter hand, men många av hans lärjungar var så indoktrinerade att de fortsatte ledarens verksamhet med mord och terror. Tre av dem är fortfarande på fri fot, fotografier och signalement på dem finns uppsatta på väl synlig plats på alla polisstationer i hela Japan.

Erfarenheter och slutsatser

• Religiösa extremister har lätt att locka till sig medlemmar och håller dem sedan i ett järngrepp.

• Religionsfrihet är en grundläggande rättighet, men fanatiska grupper som hotar med våld måste hållas under uppsikt.

• Medlemmarna är ofta mycket intelligenta och högt utbildade. Utvecklingen går snabbt. Recept på kemiska stridsmedel finns sedan länge lätt tillgängliga på Internet. Till och med atomvapen kan finnas inom räckhåll.