Fördröjningarna från Tsunamin ska inte upprepas

Hit men inte längre. Ledningen för kriskansliet, Kjell Mo, Christina Salomonson och Lars Hedström tar emot i dörren, så långt som besökare tar sig. Tjugofyra7 blev som första massmedia insläppt, men kameran fick stanna i väskan – strikt fotograferingsförbud råder i lokalerna. Foto: Gunno Ivansson. 

STOCKHOLM
Efter tsunamin fick den dåvarande regeringen massiv kritik för sitt sätt att hantera katastrofen.

En katastrofkommission tillsattes som konstaterade att den grundläggande bristen bestod i att det saknades en fungerande organisation för krishantering i statsförvaltningen.

I januari 2007 fick Christina Salomonson, då chef för Kustbevakningen och tidigare Räddningsverkets generaldirektör, regeringens uppdrag att utreda en nationell krishanteringsfunktion i regeringskansliet. I början av oktober var hon klar och utsågs som chef för det kriskansli hon föreslog skulle inrättas.

– Jag fick ett halvår på mig att bygga upp kansliet och rekrytera personal. Jag lovade vara klar första kvartalet 2008 och 31 mars startade verksamheten, säger Christina Salomonson.

Sin biträdande chef Lars Hedström och en av sektionscheferna Kjell Mo, rekryterades från Krisberedskapsmyndigheten och båda hade arbetat under henne på Räddningsverket.

– Man ville få in lite annan kompetens med erfarenheter från operativt arbete, vilket jag och Lars har. Vi har även en tidigare polis, säger Kjell Mo.

I dag har kansliet cirka 40 anställda och är inrymda i regeringskansliets lokaler.

Christina Salomonson är placerad direkt under statsministerns statssekreterare och har alltid möjlighet att nå den högsta politiska nivån om det behövs.

– Att man inrättade en chefstjänsteman med ansvar för krishanteringen på den högsta nivån i regeringskansliet är en markering av att frågorna är viktiga.

Som cheftjänsteman har hon tre roller: utveckla, samordna och följa upp krishanteringsarbetet i regeringskansliet.

Praktiskt innebär det bland annat att ansvara för övning och utbildning för att långsiktigt bygga upp departementens och regeringens krishanteringsförmåga.

– Det är viktigt att betona att vi tar inte över departementens ansvar. Vi ska se till att varje departement har en plan och en förmåga att hantera kriser. När pandemin kom samordnade vi till exempel analysen av hur influensan skulle kunna drabba regeringskansliet: vad innebär det för regeringskansliet om man får en frånvaro på 20-40 procent?

På alla departement finns numera en tjänsteman i beredskap som kan nås dygnet runt. Skulle det uppstå en kris som berör många departement har det inrättats en grupp för strategisk samordning där berörda statssekreterare deltar.

Gruppen ska ange inriktningen för Regeringskansliets arbete, bereda frågor snabbt, samt kunna avgöra oenigheter.

Regeringen har också inrättat Rådet för krishantering. Rådet är inte beslutande utan ett organ för att säkerställa samverkan och informationsutbyte mellan Regeringskansliet och myndigheterna. I rådet ingår sex myndighetschefer, bland andra från MSB och Försvarsmakten.

Kriskansliet har inga operativa befogenheter utan ska väcka och initiera. Uppstår en kris någonstans i världen ska kriskansliet snabbt kunna ge regeringen en lägesbild över situationen.

Lägescentralen ser ut som de flesta andra med en vägg av stora tv-skärmar som visar ett antal svenska och internationella nyhetskanaler. I huvudsak används öppna källor men det finns även tillgång till annan information.

– Vi omvärldsbevakar för regeringskansliets behov. Vi tittar på händelser och situationer som kan påverka svenskar eller svenska förhållanden.

Statssekreteraren informeras efter ett utarbetat system och kansliet tar kontakt med departementen när man uppmärksammat en händelse som kan leda till krishantering.

– Vi känner att vi har stöd, att vi är viktiga för regeringens beredskap och vi vågar ringa och väcka när det krävs, försäkrar Christina Salomonson.

Beredskapen utgörs av omvärldsbevakare som alltid finns på plats plus chef i beredskap som snabbt ska kunna infinna sig.

Det finns inget system för beredskapslägen med grön, gul, röd utan chefen beslutar om att arbeta enligt stabsinstruktionen.

– Det gjordes när influensafallen dök upp i Mexiko. Då fick vi möjlighet att under ett par veckor pröva organisationen.

Utöver omvärldsbevakning ska kriskansliet ägna sig åt kriskommunikation och göra analyser av händelser och skeenden för att kunna upptäcka tendenser.

Christina Salomonson är övertygad om att kansliet behövs och att det gjort nytta. Om kriskansliet funnits julen 2004 hade förloppet blivit ett annat.

– Då hade kansliet snappat upp den information som kom och ganska snabbt ringt upp den politiska ledningen. Det inbillar jag mig, men det är vid nästa stora händelse som vi prövas.