Ambulans för patienter med extrem smitta
Patienter med extremt smittsamma och farliga sjukdomar ska inte åka vanlig ambulans. Sedan 2002 finns nationella högisoleringsambulansen i Linköping. Den kan hämta smittade patienter var som helst i världen och transportera dem till nationella högisoleringsenheten vid universitetssjukhuset i Linköping.
Nationella högisoleringsenheten kom till 1995 sedan en ung man som rest i Afrika fem år tidigare drabbats av en svår blödarfeber. Han hade ådragit sig smittan i Kenya men insjuknade först efter hemkomsten till Sverige. Trots mycket svåra sjukdomssymtom överlevde mannen.
– Han vårdades vid infektionskliniken i Linköping i fem veckor med en febertopp på 42,3 grader. Smittan är inte fastställd, men vi tror att det var Marburgfeber, säger Jens Raffelsberger, infektionsläkare vid Linköpings universitetssjukhus.
Blödarfeber är samlingsnamnet för ett antal mycket smittsamma och dödliga virussjukdomar som det saknas behandling mot. Till dessa hör Ebola, Marburg- och Krim-Kongo-feber.
2002 stärktes beredskapen ytterligare när nationella högisoleringsambulansen kom till.
– Vår uppgift är att kunna transportera en patient med hög smittrisk både på väg och med flyg under intensivvård, säger Hans-Göran Magnusson, på Falck Ambulans och verksamhetsansvarig för högisoleringsambulansen.
Beräknas transporten ta mer än fyra timmar hämtas patienten med flyg, ett av försvarets Herculesplan. Det innebär att för vägtransport täcker man in ett område från Gävle i norr till Malmö i söder. Ambulansgruppen består av sju personer specialutbildade i flygmedicin. I teamet ingår även läkare och sjuksköterskor från Universitetssjukhuset i Linköping.
I början av mars 2011 larmades högisoleringsambulansen sedan en ung kvinna som arbetade för hjälporganisationen Läkare utan gränser drabbats av en blödarfeber i Sierra Leone. Hon flögs till Sverige och Linköping med ambulansflyg och fördes över till högisoleringsenheten av högisoleringsambulansen.
– Kvinnan transporterades i kuvös och resan tog 14 timmar. Hon hade vårdats på ett lassa-sjukhus i Sierra Leone och var relativt symptomfri när hon kom hit. Alla prov vi tog i Sverige var negativa, säger Jens Raffelsberger.
För att upprätthålla kompetensen har man varje år en övning med flygtransport och samövar då med något sjukhus. I år övades med sjukhuset i Karlskrona där en ”patient” med misstänkt blödarfeber skulle hämtas.
Trots att det är mycket sällan någon drabbas av extremt smittsamma sjukdomar har teamet inga problem med motivationen under övningarna.
– Nej, jag tycker inte det. Tidigare hade vi ECMO-transporterna som gick till England, Irland, Tyskland och de nordiska länderna. Ett år hade vi 16 transporter. Vi utför också andra intensivvårdstransporter. Många står i kö för att komma med i gruppen, säger Hans-Göran Magnusson.