Vänta med kriskommunikation ett av de vanligaste felen
Publicerad: 08 jan 2018 klockan 07:14
Av: Per Larsson
Senast uppdaterad: 01 jun 2021 klockan 11:54
"Vi väntar med att kommunicera tills vi har mer information". Ett av de vanligaste felen vid en kris när folk skriker efter besked, anser Stina Wessling, kommunikationskonsult.
– Man vill vänta tills man har hela bilden, men den kanske man har om ett halvår. Det finns alltid något att säga och tro inte att det kommer ett bättre tillfälle längre fram, säger Stina Wessling.
"Inga kommentarer" är aldrig en lösning.
– Det finns alltid något att berätta. Och man kan säga att det kommer mer information när man vet mer, säger Stina Wessling.
Kommunikation vid samhällsstörning, i syfte att bemästra krisen, kräver samverkan, konstaterar Stina Wessling.
– Den bild som ges av krisen påverkar hur människor beter sig. Och människors agerande påverkar vad som händer i krisen, hur man som aktör behöver hantera den.
Myndigheter kan aldrig vara snabbare än media, men snabbhet i kommunikation är en utmaning. I dag är flera myndigheter eller organisationer oftast inblandade i en kris, ansvarar för olika delar.
– Om myndigheter inte samordnar budskap kan det bli konstigt för medborgarna. Eller ännu hellre: ta fram gemensamma budskap, vilket kan vara att dela resurser. Det är ett steg längre och kräver mer arbete.
Hur farligt är det? Hur skyddar vi oss? Hur kan jag hjälpa till? När det ska ges råd till allmänheten är gemensamma budskap väsentligt.
– Efter tsunamin i Thailand fanns en gemensam tips- och frågetelefon. Bara ett nummer att ringa till är bra. Man kan använda aktörsgemensamma kanaler som krisinformation.se, 113 13, VMA.
Omvärldsbevakning är en bra grund för bilden av krisen ute i samhället, vilken uppfattning allmänheten har, framhåller Stina Wessling.
– Det kan ge svar på hur informationstrycket ser ut från allmänhet och media, vilka budskap och vilken kommunikation och andra åtgärder som behövs. Därefter kan man ta fram gemensam inriktning för samordnad kommunikation.