Klimat och beredskap ska klaras samtidigt

Extremväder blir vanligare med väderrelaterade olyckor som följd. Klimatomställningen kräver minskade utsläpp.

Samtidigt kräver Natomedlemskap och byggandet av totalförsvaret en robusthet som slukar resurser och energi.

Mette Lindahl-Olsson konstaterar att klimat och civilt försvar är två olika parametrar, men att de påverkar varandra.

– Vilka risker behöver vi förebygga mot? Transporter, energisystem, livsmedelshantering och annat ska fungera trots både ökade risker och förändrat klimat. Vi måste exempelvis veta vilka omfattande konsekvenser en skogsbrand kan få på hela samhället. Behöver storskalig utrymning planeras, kan det slå ut elförsörjning med mera?

– Vi behöver titta på hela bilden av samhället utifrån ett antal olycksscenarier, sen lägger vi till höjd beredskap som ska vara dimensionerande uppifrån.

Klarar vi den beredskapen?

– Det kommer fortsätta hända saker. Frågan är, finns det tillräckligt med kompetens och resurser ute i samhället där olyckor händer? Det måste vi se till att det gör.

Skyddet av samhällsviktig verksamhet har alltid prioriterats vid skogsbränder, översvämningar eller andra natur-​olyckor.

Finns det någon motsats mellan klimatanpassning och samhällets robusthet och säkerhet?

– Det gör det, och det ska vi vara vaksamma på. Ska vi minska klimatavtrycket behöver vi gå över till annan teknik. Det finns risker med ny teknik som elbilar, beroenden av metaller som inte finns på så många ställen, mer gruvdrift. Nya typer av risker som vi måste vara beredda på. Den gröna omställningen medför mycket positivt, men vi måste också vara medvetna om baksidan.

– Robustheten i samhället måste byggas så att vårt totalförsvar kan transportera sig och verka utan att omfattande översvämningar, ras och skred eller skogsbränder slår ut det man byggt upp. Samtidigt måste klimatparametrarna vara med när man underhåller och bygger om.

De vädertyper som främst väntas bli mer intensiva och hotar oss är ras och skred, översvämningar, skogsbränder, värmeböljor och i något mindre utsträckning stormskador.

– Värmeböljor kanske inte slår ut samhällsviktig verksamhet med en gång, men de kan slå hårt när det gäller liv och hälsa, drabba sårbara grupper och många människor samtidigt. Flera kommuner har tänkt på hur de ska ställa om mathanteringen och äldrevården under värmeböljor. Det handlar också om tillgång till dricksvatten. Låga grundvattennivåer, torka och skogsbränder är inte ovanligt i samband med värmeböljor.

Mette Lindahl-Olsson konstaterar att det behövs stora investeringar i exempelvis vägar, järnvägar och dricksvattenförsörjning eftersom risken att dricksvattentäkter slås ut ökar med höjd riskbild.

– Vi har hittills inte behövt satsa så mycket på att skydda vårt vatten och är kanske lite naiva där. Men god vattenkvalité kommer att vara en jättestor fråga. Stora investeringar behöver göras för vår dricksvattenförsörjning. Dels är systemen föråldrade, dels finns det risker som våra reningsverk inte alltid klarar att hantera. Är det viktigt för oss att ha vatten i kranen? Vi kommer inte klara det om inte åtgärder vidtas.

Kartlägga risker och förebygga dem från att bli olyckor är en självklar prioritering, anser Mette Lindahl-Olsson.

– Vi måste minska sårbarheten. Vi kan inte bara gasa på för att bli bättre på att hantera det som inträffar, det behövs förebyggande åtgärder. Det handlar om en palett av åtgärder och kunskapsnivå.

MSB kartlägger risker för översvämning, ras och skred och värmeböljor, samt har brandriskprognoser.

För översvämningsrisker tas fram kartor över vad som hotas av samhällsviktig verksamhet, miljö, liv, hälsa och kulturarv.

Länsstyrelserna tar fram riskhanteringsplaner, MSB följer upp om det gjorts och riskerna betats av.

Myndigheten gör också tillsyn i kommunerna och av deras handlingsprogram. Klimat- och sårbarhetsanalyser, risk- och sårbarhetsanalyser är också ett stöd på alla nivåer, så även kommunernas översiktsplaner.

– Det finns processer i samhället där man hela tiden förväntas se över sin riskbild, men vi behöver förstärka processerna så de sker mer samordnat och att underlaget används.

Finns det tillräckligt med verktyg?

– Vet inte om vi tycker att det är tillräckligt, men det är tillräckligt för att kunna agera och vidta åtgärder. Och det är faktiska åtgärder vi behöver, annars kan vi inte stå emot den ökade grad av riskbild som vi ser med höjda havsnivåer, ökade flöden, fler extrema skyfall och stora skogsbränder.

– Det finns studier som visar på lönsamheten med att förebygga. Det man satsar på förebyggande åtgärder skulle ha kostat sju-tio gånger mer om man lät det hända.

Risker för översvämningar kartläggs med klimatanpassade flöden beräknade efter hur ofta de statistiskt inträffar, exempelvis hundraårsflöden.

När förekomsten av höga flöden blir vanligare, behöver de nivåerna ändras?

– Ja, det behöver göras. MSB:s karteringar, både nyare och äldre som uppdateras, bygger på klimatanpassade flöden som SMHI beräknar utifrån nyare scenarion. Det som tidigare varit hundraårsregn beräknas kunna inträffa oftare.

Identifiering av områden med betydande översvämningsrisk som MSB gör, och där 25 platser i landet senast pekades ut, löper över sex år. Nu pågår en översyn och identifiering för nästa sexårscykel som ska presenteras nästa år.

De kommuner som har utpekade riskområden, har de tagit till sig synpunkterna och agerat?

– Ja, det har flera gjort. Man har bland annat kunnat använda det som ett argument från tjänstemän till politiker. Och länsstyrelserna har tagit fram riskhanteringsplaner där man tittar på behov av fysiska och organisatoriska åtgärder och uppbyggnad av kompetens.

Ett av verktygen för att behov ska bli verklighet är det statsbidrag MSB hanterar för förebyggande av naturolyckor. I många år fanns 25 miljoner om året att fördela, 2022 höjdes det till 500 miljoner. Numera styrs hanteringen av en förordning.

Satsning på klimatanpassning via bidraget har skyndat på processer hos både ansökande kommuner och myndigheter vid granskningen av ansökningar. Mette Lindahl-Olsson räknar med att hela bidraget kommer att förbrukas i år.

Kommunerna kan få bidrag till max 60 procent av sina förebyggande åtgärder via statsbidraget. Men bara halva den summan får betalas ut vid beviljandet, resten när arbetet delredovisas och är slutfört.

Med många kostsamma ansökningar kan det innebära att framtida års anslag är mer eller mindre intecknade för slut-​utbetalningar. För att undvika det har MSB framfört behov av höjd bemyndiganderam, att få lova bort mer medel för framtiden när bidraget beviljas.

– Arvika ansökte om en omfattande åtgärd som tog tolv år att slutföra, så det kan ta lång tid. Och det kommer in många ansökningar där omfattande risker behöver åtgärdas.

Var ser ni stora behov av satsningar?

– Kommuner som Uddevalla, Göteborg, Stockholm, Malmö och Vellinge behöver göra riktigt omfattande åtgärder som kommer kosta mycket mer än bidraget kan täcka. Men det här är inte det enda bidraget och enda vägen man bör gå för att klimatanpassa. Staten ska rimligtvis värna det allmännas intresse och det som skyddar samhällsviktig verksamhet, det står också i förordningen. Ett stort ansvar ligger även på enskilda fastighetsägare.

Hur ser ni på nybyggnation i riskområden?

– Man kan inte säga att det borde vara förbjudet att göra saker i riskområden, vissa risker går faktiskt att åtgärda. Men allt går inte att bygga bort, och i vissa områden är det rent olämpligt att bygga.

Men ytterst handlar det om mer än klimatanpassning till nya riskbilder.

– Vi måste jobba med klimat-​omställning, minska utsläppen. Vissa saker är oåterkalleliga, det handlar ju faktiskt lite om överlevnad.