Hoppade av - hanteringen av brandskum blev samvetsfråga

Det säger Anna, tidigare miljöinspektör i en mellansvensk kommun. Med hennes miljökunskaper och erfarenheter blev det en samvetsfråga. Hon kunde inte acceptera räddningstjänstens hantering av skum utan hoppade av deltidsbrandmannautbildningen.

Anna har arbetat 20 år som miljö- och hälsoskyddsinspektör och var hösten 2017 anställd som miljöstrateg. Det rådde brist på deltidsbrandmän och Anna ville dra sitt strå till stacken.

– Min förhoppning och plan som miljöstrateg var att jag skulle kunna hjälpa till att i mitt län upprätta rimliga gemensamma rutiner för användning av skum vid insats och vid övning, samt hjälpa till vid utredningar av befintliga föroreningar.

Genom den övningsverksamhet med skum som skett i många år har räddningstjänsten byggt upp en avsevärd miljöskuld enligt Anna.

– Redan innan jag påbörjade preparandutbildningen hade jag vid åtskilliga tillfällen försökt lyfta frågan om skumanvändning med min räddningschef, men möttes ständigt av argumentet att alla bränder ska släckas. Mitt förslag att i möjligaste mån försöka ta hand om använt släckmedel vid en insats möttes med skepsis.

Under momentet Skumteori på preparandutbildningen lärdes ut att skum är ett väldigt praktiskt släckmedel.

– Att man exempelvis kan använda dörradapter och fylla en hel byggnad med skum. Ett annat exempel var att om en del av en byggnad brinner kan man skydda resten av byggnaden genom att fylla den med skum.

Men det allra bästa med skum var att det är så lätt att sanera. Det torkar in och sedan kan man bara gå över ytorna med en trasa. Det sämsta med skum var att man måste vara noga med saneringen av utrustningen efteråt eftersom alla kopplingar och annat kläggar igen.

– Bra och lätt att sanera? Nej, det är extremt svårt att sanera. Jag frågade om tvätt av fordon och brandställ. Det var ingen fara med det, meddelade kursledarna, eftersom fordonet tvättades av över oljeavskiljare och ställen tvättades i tvättmaskin. Det här innehåller så många fel att jag inte vet var jag ska börja. Jag kan förstå tanken med oljeavskiljaren, men den släpper inte bara ut skummet utan tar med sig oljan. Jag försökte förklara för ledarna att när det gäller skum är det oerhört små mängder som utgör en allvarlig förorening. Ledarna förklarade då att det ÄR bara väldigt små mängder det handlar om; i en brandsläckare är det till exempel bara några deciliter.

Sett ur miljösynpunkt är ett par deciliter enormt mycket.

– Som ett jämförande exempel kan jag nämna att jag känner till ett ärende som gällde några ton jordmassor förorenade med PFAS. Kostnaden för förbränning som farligt avfall uppgick till omkring en halv miljon kronor, detta oräknat kostnader för grävning, transport och analyser. Totalt skulle man då ha lyckats oskadliggöra 3 gram PFAS. I varje brandsläckare med skum finns det alltså potentiellt en miljöskuld på många miljoner kronor.

Till slut såg Anna ingen annan utväg än att hoppa av preparandutbildningen. När hon försökte förklara för ledarna varför hon inte kunde förmå sig till att bidra till att förorena marken fick hon svaret: Marken är ju redan förorenad. Jag trodde inte det gjorde något om vi skitar ner mer, det måste ju ändå saneras sen.

– Jag tror det är en ganska vanlig missuppfattning; att det inte gör något om man förorenar mer på ett område som redan är förorenat. Men det handlar inte om området i sig utan om spridningen som alltid sker, enligt fysikens lagar – upp i luft, ner i grundvatten, ut i ytvatten. Vi har alla PFAS i blodet, hur kom det in dit?

Idag har hon en annan arbetsgivare men det tog sin tid att komma över vad hon ser som ett misslyckande.

– Jag kände att det här kan jag inte bidra till; insåg att det finns order jag inte kan följa och då är jag en säkerhetsrisk för mina kollegor. Kurskamraterna var väldigt förstående, det är fantastiska människor allihop och de förstod att det är nåt jag inte kan göra. Det tog två veckor att smälta besvikelsen för i förlängningen innebar det att jag inte kunde vara kvar på tjänsten som miljöstrateg i kommunen.

Okunskapen om skummens miljöpåverkan är stor men enligt Anna räcker inte utbildning, det krävs lagstiftning för att komma till rätta med problemen.

– En kollega berättade om brand i ett skolkök där man fyllt både köket och matsalen med skum. Det hängde skum i hela taket och där skulle barnen sen äta mat.

Ett av problemen är tillsynen, att kommunen gör tillsyn på sig själv.

– Det finns en formell jävsituation men även informellt jäv. Miljöinspektören ska tillsyna chefen för annan avdelning hos samma arbetsgivare och det kräver väldigt hög integritet av inspektören. Chefen kan komma med listor på företag som är viktiga för orten och inte ska tillsynas. Jag hoppas på en förordning. Uppsala kommun har börjat förelägga, länsstyrelser går före och det är en trygghet för inspektörerna i kommunen, säger Anna.

Som vill vara anonym och egentligen heter något annat.