Räddningstjänsten ansvarig för förorening av dricksvatten

Vid en brand 3 januari i 2015 ett hus i byn Hamre utanför Hudiksvall drabbades flera boende i byn av släckskum i dricksvattnet. Ägaren till huset som brann drabbades inte själv men ansågs vara så kallad verksamhetsansvarig och ålades av Norrhälsinglands miljö- och räddningsnämnd att ta vattenprov i grannens brunn.

Orimligt ansåg han eftersom det var räddningstjänsten som spridit släckskummet. Han överklagade nämndens beslut och fick rätt av länsstyrelsen som ansåg att husägaren knappast kan betraktas som ansvarig verksamhetsutövare.

Sedan dess har fallet vandrat upp och ner i olika instanser och nu har Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt meddelat att räddningstjänsten är ansvarig för vattenföroreningen. Domstolen skriver:

”I likhet med länsstyrelsen finner mark- och miljödomstolen att räddningstjänsten är att anse som verksamhetsutövare vad avser tillämpningen av 10 kap. miljöbalken. Därmed har räddningstjänsten att iaktta försiktighet i användningen av farliga kemikalier utan att för den skull hämmas i sin myndighetsutövning att släcka bränder.”

Länsstyrelsen ansåg i sitt beslut att räddningstjänsten hade ansvaret för föroreningen men att det skulle jämkas till hälften. Kommunen anser att räddningstjänsten inte ska ha något ansvar alls. Mark- och miljödomstolen ändrar länsstyrelsens beslut i den delen och skriver:

”Att räddningstjänsten i aktuellt fall i hög grad använde s.k. B-skum var olyckligt och har medfört förorening av dricksvatten i brunnar. Räddningstjänsten uppfattade tydligen inte att brunnar för dricksvatten fanns i närområdet men borde rimligen ha agerat och haft beredskap som om det kunde finnas sådana brunnar och inte använt B-skum och istället använt mindre miljöfarligt alternativ. Mark- och miljödomstolen finner att räddningstjänsten i just detta konkreta fall därför har fullt ansvar för utredningsprocessen samt för att utföra eller bekosta avhjälpande av aktuell föroreningsskada.”