Kommunens misstag avgjorde Hamre-fallet

Räddningstjänstsverige och jurister hade sett fram emot att fallet med dricksvattenbrunnarna i Hamre som förorenats av brandskum skulle prövas av Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljödomstolen vid Östersunds tingsrätt fastslog tidigare i höst att räddningstjänsten är att anse som verksamhetsutövare vid insatsen i byn Hamre 3 januari 2015. Därför slog domstolen också fast att räddningstjänsten har fullt ansvar för utredningsprocessen och utföra eller bekosta avhjälpande av aktuell föroreningsskada.

Mark- och miljööverdomstolen skriver:

"Den som har ålagts ansvar i det aktuella målet är Norrhälsinge miljö- och räddningsnämnd, så som ansvarig för räddningstjänsten i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Mark- och miljödomstolens avgörande har därmed gått nämnden emot. Klagande i målet är dock inte nämnden utan Kommunstyrelsen i Hudiksvalls kommun (kommunen).

Kommunen utövar tillsyn enligt miljöbalken i fråga om räddningstjänstens operativa verksamhet och har i egenskap av sådan tillsynsmyndighet fattat det överklagade beslutet. För att kommunen ska ha rätt att överklaga mark- och miljödomstolens avgörande med stöd av 16 kap. 12 § första stycket 1 miljöbalken måste det ha gått kommunen emot. Den frågan bör bedömas utifrån de intressen som kommunen har att företräda i målet. Mark- och miljödomstolen har gjort en annan bedömning än kommunen i frågan om hur långt räddningstjänstens ansvar sträcker sig enligt 10 kap. 4 § miljöbalken. Enbart den omständigheten medför inte att avgörandet ska anses ha gått kommunen emot på ett sätt som ger kommunen rätt att överklaga (jfr MÖD 2017:11). Det finns inte heller någon annan särskild bestämmelse som ger
kommunen rätt att överklaga mark- och miljödomstolens avgörande med stöd av 16 kap. 12 § första stycket 4 miljöbalken. Överklagandet ska alltså avvisas."

Att Mark- och miljööverdomstolen nu avvisat överklagan innebär att kommunen får stå för arbetet med att avhjälpa skadan.