Klimat och miljö störst påverkan på olycksutvecklingen

Studien tror att mycket kommer att vara annorlunda 2030 och ställer frågor som: Hur ser olyckslandskapet ut och vilka krav ställs på räddningstjänsten? Vilka är framgångsfaktorerna? I ljuset av detta, vad behöver utvecklas och förbättras?

Trenderna pekar på ett mindre enhetligt samhälle och om räddningstjänsten ska kunna göra sitt jobb även i framtiden är det helt avgörande att alla känner att detta är "min räddningstjänst":

"För att lyckas med detta krävs dels att skillnaderna inom räddningstjänsten tillåts bli större för att bättre spegla samhället, dels att man till vardags bygger relationer med människor och områden där förtroendet idag är svagt."

Studien tror att kompetensen måste utvecklas och breddas inom områden som teknik, social och kulturell kompetens, samhällsbyggnad, ledning samt att vara en auktoritet och förebild i samhället.

Räddningstjänsten är mycket framgångsrik när det gäller akuta och konkreta räddningsuppdrag med traditionellt fokus.

I framtiden kommer det enligt studien att ställas andra krav mot mer av förebyggande och långsiktigt arbete med fokus på nya uppgifter som civilt försvar, terroraktioner och ökat antal klimateffekter som översvämningar och bränder.

Trots det förutspås kraven på snabb och effektiv insats fortsätta att öka. Mot bakgrund av alla nya krav som kommer att ställas på räddningstjänsten, till exempel att kunna kommunicera med människor från andra kulturer och språk, blir rekryteringen en utmaning.

Det ställer krav på en annorlunda bakgrund än dagens brandmän och studien frågar sig om det över huvud taget går att hitta dessa personer som både har de teoretiska kunskaper och erfarenheter som krävs samtidigt som de har den fysiska förmåga som krävs i ett akut läge.

Studien bygger bland annat på intervjuer där det framkom kritik mot länsstyrelserna. Författarna anser sig inte kunna avgöra om kritiken är befogad, men konstaterar att det är uppenbart att länsstyrelsens roll inte upplevs tillföra den kommunala räddningstjänsten varken kunskap eller perspektiv.

Den kommunala räddningstjänsten känner sig också bortglömd av MSB. Författarna till studien tycker att MSB med de kunskaper som finns inom myndigheten borde gå före och ta tydligare initiativ mot kommunerna men anar "ett mått av räddhågsenhet".

En del i studien var att verksamma i och omkring räddningstjänsten i en enkät fick ge sin syn på utvecklingen till 2030. Alla grupper förväntar sig att framtidens huvudman kommer att vara flera kommuner i samverkan. Även när det gäller utförandet är det flera kommuner i samverkan som är helt dominerande.

På frågan om önskvärd huvudman i framtiden skiljer sig svaren åt. Kommunala ordföranden, räddnings- och säkerhetschefer är starkt för kommuner i samverkan. Mindre entusiastiska är däremot brandmän och brandbefäl som framför allt vill se ett förstatligande, en åsikt de delar med länsstyrelsens och MSBs personal.

UTMANINGAR

Räddningstjänsten står inför motsägelsefulla utmaningar. Framtidsstudien har listat de tuffaste:

• Att kombinera operativt och förebyggande i samma organisation. De två uppgifterna kräver olika synsätt, olika samarbetspartners, olika kompetenser och uttrycker sig ofta i olika kulturer. Klarar räddningstjänsten att kombinera dessa?
• Att klargöra vad som ska ingå i uppdraget. Ska räddningstjänsten arbeta med att exempelvis förebygga trafikolyckor, suicid, fallolyckor, förgiftningar eller kanske dödsfall på grund av alkoholmissbruk? För att bara ta några av de vanligaste dödsorsakerna.
• Att kombinera ett närmande till hela samhället och spetskompetens.
• Att fylla tiden för operativ personal med meningsfulla uppgifter mellan insatserna.
• Att förändra personalsammansättningen för att mer spegla samhället.
• Att uppfattas som värdefull ur den kommunala ledningens perspektiv.
• Att utöka samspelet med medborgare i form av frivilliga i både de traditionella och nya formerna.
• Att klargöra sin roll inom civilt försvar.