Stor andel kvinnor lämnar räddningstjänsten

Forskarna har på MSB:s uppdrag skickat ut enkäter till samtliga som under åren 2007-2016 gått ut Skydd mot olyckor, SMO, eller påbyggnadsåret för brandingenjörer, RUB. Totalt fick 2 263 personer enkätfrågorna under våren. Närmare hälften, 45 procent, eller 1 018 personer, svarade.
Rapporten är inte helt klar, men några resultat är uppenbara.

En är att kvinnorna i större utsträckning sökt sig bort. 29 procent av de män som svarat på enkäten arbetar i dag inte i räddningstjänsten. Motsvarande siffra för kvinnorna är 41 procent.

– Det behöver inte vara problematiskt för individen. Det kan ju vara så att man hittar något annat som man hellre vill göra. Men en del, både kvinnor och män, svarar tydligt att de är besvikna, säger Lena Grip.

– Och för räddningstjänsten kan det vara problematiskt om kompetenta personer väljer bort arbetsplatsen på grund av arbetsmiljöfrågor.

Lena Grip.

När det gäller kränkningar av kvinnor beskrivs olika varianter och grader, sådant som ”skämt” om att kvinnor passar bäst vid kaffebryggaren, utfrysning, utplacerade porrbilder eller sexleksaker och oönskade sexuella närmanden.

En stor majoritet av kvinnorna säger att kränkningar eller diskriminering på grund av kön förekommer, och här syns inga stora skillnader mellan brandmän och brandingenjörer. Bland kvinnorna som är kvar i branschen svarar 70 procent att det förekommer kränkningar. För dem som inte jobbar i räddningstjänsten är siffran ännu högre, 80 procent. Andelen som själva har blivit utsatta är strax över 60 procent bland dem som inte arbetar i räddningstjänsten, och obetydligt lägre bland dem som jobbar kvar. Fem procent av männen uppger att de blivit utsatta.

Brist på jämställdhet har varit en avgörande faktor för 57 procent av kvinnorna som sökt sig bort. Bristande jämställdhet har också spelat in för 22 procent av de män som arbetar någon annanstans — men där tror forskarna att begreppet till viss del tolkas olika av kvinnor och män.
Flera män uppger att kvinnor gynnas av positiv särbehandling, och att männen själva därmed hamnar i bakvattnet. Uppfattningen styrks av att 61 procent av männen men bara 30 procent av de kvinnor som inte jobbar i räddningstjänsten har sökt men inte blivit erbjudna tjänst.

Fler kvinnor än män uppger att det förekommer åldersdiskriminering på arbetsplatsen. Framförallt är det yngre personer som tycker att de inte har blivit tagna på allvar.
Missnöjet med att det är svårt att göra karriär eller få mer avancerade arbetsuppgifter är jämnt fördelat. Cirka 50 procent av både kvinnor och män som har slutat anger det som ett skäl till att välja bort räddningstjänsten.
– Vi har exempel på någon som kom in med hög IT-kompetens, som arbetsgivaren inte tog tillvara.

För låg lön är också ett skäl att lämna, lite viktigare för män än för kvinnor. 44 procent av männen och 35 procent av kvinnorna angav det som skäl.
För tio år sedan var Lena Grip och Stefan Karlsson med och gjorde en stor enkätstudie inom ramen för projektet Den genuskodade räddningstjänsten.
– Vi är lite förvånade över att det ser lika illa ut med jämställdheten nu. Det har ju ändå satsats en hel del inom området, både från myndigheten och enskilda räddningstjänster.

Forskarna ska presentera slutrapporten före midsommar, och då kommer en handfull längre intervjuer ingå. På sikt hoppas de kunna genomföra fler intervjuer utifrån materialet. Svarsfrekvensen på 45 procent är klart godkänd för en enkätstudie, men inte anmärkningsvärt hög.
– Däremot svarade hundra personer att de gärna skulle ställa upp på en längre intervju. Det är vi som forskare inte vana vid, man brukar få böna och be. Det tyder på engagemang. Vi vet ju sedan tidigare att räddningstjänsten berör, både negativt och positivt, säger Stefan Karlsson.

Stefan Karlsson.

LÄS OCKSÅ

Kulturen största hindret mot jämställdhet