Etnicitet inte en kompetens

Edna Eriksson vände sig emot att mångfaldsarbete ofta fokuserar på att rekrytera människor som ser olika ut, inte på att få in nya kunskaper och erfarenheter när hon föreläste på den första nordiska konferensen om jämställdhet och mångfald i räddningstjänsten.

Konferensen hölls i Malmö 6–7 november. Initiativtagare var Räddningstjänsten Syd tillsammans med räddningstjänsterna i danska Fredriksborg och norska Rogaland. Bakgrunden är ungefär likadan i hela Norden: personalstyrkan i räddningstjänsterna speglar inte det omgivande samhället.

Fast juristen och mångfaldskonsulten Edna Eriksson tycker att arbetsgivare, inom räddningstjänsten liksom inom andra sektorer, har missuppfattat det där med att spegla samhället. Att vi är alldeles för inriktade på hur människor ser ut, "att det ska se bra ut på personalfotot", inte på deras kompetenser.

– Jag är född i Mexiko. Min mamma är mexikan – men jag kan inte spanska. Om det är kunskaper i spanska som organisationen är ute efter så anställ min pappa. Han är helsvensk, men har bott och arbetat i Latinamerika och pratar flytande spanska.

– Vi är inte de personer vi föddes till, vi utvecklas och lär oss hela livet.
Det innebär inte att räddningstjänsterna ska fortsätta att enbart rekrytera människor med samma bakgrund som de alltid har gjort, det innebär bara att det inte räcker att se till yttre egenskaper.

Det innebär också att människor givetvis inte ska väljas bort på grund av sitt ursprung eller sitt kön.

Keeley Foster från London Fire Brigade påminde om att brittiska kvinnor arbetade som brandmän un­der andra världskriget.

Det fungerade utmärkt, men när kriget tog slut återtog männen jobben i brandkåren och kvinnorna fick helt enkelt sluta. Det dröjde till 1982 innan Storbritannien åter fick en kvinna som brandman i operativ tjänst.

– Ytterligare sextio kvinnor anställdes strax därefter, men många slutade ganska snart. De utsattes för otroligt mycket mobbning och trakasserier. Det är en lärdom från den tiden: när vi har anställt kvinnor måste vi se till att organisationerna är redo att ta emot dem.

Inom London Fire Brigade arbetar 5 000 brandmän operativt. Fram till och med juni 2019 ska 400 nya brandmän anställas.

Keeley Fosters jobb är att försöka nå de grupper som vanligen inte söker sig till räddningstjänsten.

– Risken är att vi annars missar människor som skulle göra ett utmärkt jobb.

Ett sätt att uppmuntra kvinnor att söka är att på hemsidan tydligt förklara hur de fysiska testerna går till och hur den som är intresserad kan träna för testerna.

Räddningstjänsten i Storbritannien har, precis som Finland och Danmark, en omfattande verksamhet med olika typer av ungdomsbrandkårer, men Keeley Foster tycker att räddningstjänsten måste bli bättre på att hålla kvar intresset hos dem som är engagerade i Fire Cadets.

– 62 procent av alla som är med i Fire Cadets i Storbritannien är flickor, men vi har inte riktigt lyckats få dem att fortsätta in i den vanliga räddningstjänsten.

Drygt 120 personer deltog i konferensen. Sjuttio av dem kom från Sverige, där frågorna om jämställdhet och mångfald i räddningstjänsten har diskuterat längre än i de andra nordiska länderna.

– Men de kommer att att vara på agendan när vi nordiska generaldirektörer möts, och det ska absolut hållas fler konferenser på det här temat, förklarade Henning Thiesen, generaldirektör i MSB:s danska systerorganisation Beredskabs­styrelsen.