”Volontärerna får en stunds tystnad inombords”

Klockan är runt åtta på kvällen på alla hjärtans dag. Kiev har pyntats med blommor och hjärtan, och restaurangerna är fullbokade av människor som försöker leva så normala liv som möjligt mitt i kriget.

I en skollokal i centrala staden har ett tiotal personer samlats för att i stället fira dagen med frivilligarbete genom organisationen LAD volunteers.
– Sammanlagt är vi ett hundratal volontärer i olika åldrar, många är kvinnor med makar eller barn i armén. Våra två lokaler är öppna både dag- och kvällstid, det är bara att dyka upp när man känner för det. Men de allra flesta kommer flera dagar i veckan och har varit med sedan starten för tre år sedan, berättar Oleksiy Sobkevych.

Han är systemutvecklare till vardags och startade frivilligorganisationen strax efter att den fullskaliga invasionen var ett faktum.
– Många var rädda, gömde sig i skyddsrum och gjorde inget annat än att scrolla på sina mobiler där de läste en massa otillförlitlig information. Jag bestämde mig för att hitta på något för att hjälpa dem och insåg att folk skulle bli mindre rädda om de kunde kanalisera sin oro genom praktiskt arbete. Volontärerna kommer att säga att de är här för att hjälpa till att försvara landet, men huvudsyftet är egentligen att få en stunds tystnad inombords, säger han.

Till en början koncentrerade sig volontärerna helt på att knyta kamouflagenät som de skänker till Försvarsmakten.

De använder sig av tre gånger nio meter stora ståltrådsnät som de flinkt knyter band runt. Det kan se relativt enkelt ut men kräver både armstyrka och kunskap. Mönstren måste innehålla rätt nyanser för att ge ett så bra skydd som möjligt och varje årstid kräver olika färgkombinationer.
– Kvaliteten på näten är bland de bästa du kan hitta i Ukraina, de är riktiga mästerverk, säger Oleksiy Sobkevych stolt.
– Det är inte min åsikt utan är baserat på feedback från militären. Vi gör något enastående, därför fortsätter vi.

Näten blir tre gånger nio meter.

Efter ett tag utvidgades verksamheten till att bland annat innefatta tillverkning av bärbara, medicinska kit för att behandla skador, så kallade IFAK:s (Individual First Aid Kits). Oleksiy Sobkevych har utvecklat en egen design, noga uttänkt för att snabbt kunna öppnas med ett ryck.

Fram till nyligen producerade volontärerna också kamouflagekläder till militärer, anpassade för både sommar och vinter.
– I början fyllde vi en lucka. Vi utgick från finska och brittiska kamouflagekläder, men deras färgscheman passar inte riktigt här, så vi specialanpassade färgerna för Ukraina. England har knappt någon snö, medan Finland har mycket snö – Ukraina har någonting mittemellan. I år har vi så gott som slutat med den produktionen eftersom Försvarsmakten numera klarar av att tillhandahålla den typen av kläder själva.

I stället satsar LAD volunteers mycket tid på att sy mått- anpassade byxor till militärer och civila som förlorat benen i kriget. Det kan handla om byxor som ser vanliga ut, men som har blixtlås anpassat för proteser. Eller varianter med ben i olika längder, mjuka och ihopsydda längst ner för att behålla värmen.

Användarna kan beställa byxorna gratis genom en webbsida. Har personen en specifik klädstil försöker Oleksiy Sobkevych designa med det i åtanke.
– Mig veterligen är det inte möjligt att köpa såna här specialanpassade byxor vare sig i Ukraina eller utanför. Jag gillar att kunna skapa något kreativt och innovativt som inte redan finns överallt.

Allt material de använder är donerat, huvudsakligen av grundaren själv.
Oleksiy Sobkevych säger att han upplever en stor krigströtthet i samhället och att många ukrainare inte längre tror att Ukraina kan vinna kriget.
– Men vad är ens att vinna? Det finns ingen win-win-situation i krig mellan nationer. Min dröm är att alla soldater ska få komma hem igen och få rätt stöttning av samhället. Fram till dess försöker jag bara göra vad jag kan för att minimera effekterna av kriget.

Oleksiy Sobkevych står själv för byxdesignen.