Här får överlevare hjälp att läka

En halvtimme från centrala Kiev, på andra sidan floden Dnepr, är spåren efter kriget tydligare än mitt inne i stan. Fler byggnader har träffats i luftangrepp, butikerna har sämre utbud.
Här finns ett av Ukrainas tolv Survivor Relief Centers (SRC) dit personer som utsatts för krigsrelaterat, sexuellt våld eller bär på andra krigstrauman kan vända sig för gratis stöd.

– Strax efter den fullskaliga invasionens början kom de första rapporterna om att ryska soldater använde sexuellt våld som vapen. Historierna vi fick höra var fruktansvärda. Män, kvinnor, barn – inga har skonats. Den yngsta överlevaren vi har hjälpt är fyra år, den äldsta 82, berättar Tetiana Zotova.

Sedan i somras åker även tre mobila enheter runt till mer avlägsna, före detta ockuperade områden.
Team bestående av psykologer, vårdsamordnare, juridiska rådgivare och barnpsykologer eller socialarbetare erbjuder på så vis sin service till personer som annars inte skulle kunna få någon hjälp.

– Ockupanterna har inte lämnat något kvar där de har dragit fram – varken sjukhus, skolor, förskolor eller socialkontor. På vissa platser har folk inte kunnat få läkarhjälp sedan kriget startade. Majoriteten är inte medvetna om sina rättigheter, en del har inte ens internet. De vet inte att de kan få psykologisk och humanitär hjälp eller ekonomisk kompensation, säger Tetiana Zotova.

I vissa byar som det mobila SRC-teamet från Kiev besökt har vartenda hem fått påhälsning av ryska soldater.
Det tar tid att skapa förtroende och en del överlevare av konfliktrelaterat, sexuellt våld är till en början motsträviga när det gäller att ta emot hjälp.

– Alla grannar vet precis vad som har hänt i varje hus men de skäms för att prata om det. Eftersom sexuellt våld är så oerhört känsligt har vi enbart kvinnliga psykologer. Till vissa byar åker vi flera gånger och ju oftare vi åker ut, desto fler personer blir intresserade av våra tjänster, säger Tetiana Zotova.

Tetiana Zotova, chef på centret och Nina Lompart, koordinator på UNFPA.

Det som psykologerna får berättat för sig är konfidentiellt. Samtidigt handlar det inte sällan om krigsbrott. SRC informerar klienterna om att de kan vända sig till rättsväsendet, men många saknar förtroende för myndigheterna.
– Dock har vi märkt att överlevare av konfliktrelaterat sexuellt våld är mer redo att gå vidare rättsligt efter att ha tagit emot psykologisk hjälp, säger Nina Lompart, projektkoordinator på UNFPA, FN-organet som står bakom Survivor Relief Centren.

Andra vanliga frågor som personalen möter handlar om kompensation för civila som hållits tillfångatagna och kompensation för förstörda fastigheter.
– Tyvärr får vi också allt fler frågor ute på fältet som rör militärer som officiellt saknas, berättar Yulia Filias, juridisk rådgivare.

Av säkerhetsskäl åker de mobila teamen inte till ockuperade territorium. Hoten är ändå ständigt närvarande och personalen är utrustad med både skyddsvästar och hjälmar.
– Senast i går fick jag meddelande om att vår chaufför i Cherson blivit attackerad av en rysk drönare. Som tur är klarade han sig, berättar Nina Lompart.

De mobila centren har hittills hjälpt över 4 000 personer, varav majoriteten är kvinnor. Foto: UNFPA

Av de drygt 50 000 personer som hittills fått hjälp av Survivor Relief Centren är majoriteten kvinnor.
Men män som varit tillfångatagna och utsatta för krigsrelaterat, sexuellt våld och tortyr är också en stor utmaning – och den gruppen förväntas växa.

I Cherson, som var den första staden i Ukraina att kontrolleras av ryska styrkor, upprättades fångläger för män.
– Där har vi behövt addera manliga psykologer till vår verksamhet. Det problemet har vi ännu inte identifierat i andra regioner, men på platser som fortfarande är under rysk ockupation har vi inte full insyn än, säger Nina Lompart.

Psykologerna ger ett exempel som handlar om en ung man, som tillsammans med sina två bröder togs till en grannby i Tjernihiv-regionen och torterades i dagar. Därefter blev de tvingade att gräva sin gemensamma grav. Brodern i fråga blev skjuten men överlevde, kravlade sig över sina döda bröders kroppar, grävde undan jorden med händerna och tog sig upp.
Efter att ha hållit sig gömd hos lokalinvånare tills byn blev befriad, är han nu tillbaka med sin pappa i hembyn och får professionell hjälp av SRC:s mobila team.

Trots att de berättar sakligt om verksamheten, är det naturligtvis omöjligt för personalen att inte bli känslomässigt påverkad. Psykologen Olha Boyko liknar det med att kirurger tar på sig skyddskläder inför en operation.
– På samma sätt förbereder vi oss inför samtalen, både känslomässigt och mentalt.

Hon ger en metafor till:
– En psykolog är någon som står på land och kastar en livboj till en person i vattnet. Vi kan inte tillåta oss att drunkna i känslorna för då behöver någon annan rädda oss båda två. Men efter svåra sessioner behöver vi förstås tid att återhämta oss. Då vänder vi oss till cheferna samt hämtar styrka i naturen, sporter, hobbies och genom att umgås med våra nära och kära. Det är nödvändigt för att vi ska kunna genomföra vårt jobb.

Kollegorna på centret belyser också en annan, ny utmaning: våld i hemmet kopplat till inhemska soldater.
– Tyvärr är det vanligt att offren inte går till polisen direkt eftersom soldaterna ses som hjältar. En del av mitt jobb handlar om att hjälpa kvinnorna att göra polisanmälningar, säger Yulia Filias.

Det finns andra mobila team som är specialiserade på just våld i hemmet kopplat till veteraner och särskilda program som handlar om att jobba med traumatiserade soldater.

Juridiska rådgivaren Yulia Filias (tvåa från höger) är en del av Kievs mobila Survivor Relief Center. Foto: UNFPA

Trots den oerhört mörka verklighet som personalen på Survivor Relief Center i Kiev vittnar om, finns det även plats för glädje. I lokalerna, som redan innan kriget användes för att hjälpa våldsutsatta kvinnor, anordnas dans, yoga och andra aktiviteter, och det finns lekrum för barn.

Psykologerna delar dessutom gärna med sig av fler historier som sammanfattar vad som driver dem.

Som den om Ivanna, en egenföretagare som förlorade allt när hennes hemby bombades. I 29 dagar var hon instängd i en källare, dit ryska soldater kom och utsatte henne för våld både natt och dag. Hennes kropp är full av ärr som för alltid kommer påminna henne om vad hon utsatts för.
– Med hjälp av Kievs mobila Survivor Relief Center håller Ivanna på att bygga upp sitt liv igen och hon har upptäckt att hon älskar att baka. Hon har fått ekonomiskt stöd för att kunna köpa en modern ugn och bakutrustning. På så vis har hon börjat läka och knyta an till andra människor igen.

Psykologerna Kateryna Shatkovska och Olha Boyko.