Reportage

På väg mot högre höjder

Ulrika Hedman och David Sundström, MSB, har höga ambitioner. De stavas Mount Everest.

Varför inte låta semestern bli en utmaning.

– Tänkte vandra lite, säger David Sundström anspråkslöst.

Målet är Mount Everests basläger 5400 meter över havet. Uppgiften kräver lite mer än att snöra på sig vandrarkängorna och dra iväg, eller?

 – Vi är båda envisa. Det är våra talanger. Behöver man något mer? undrar David.

Under 15 dagar ska de vandra från Lukla by på 2 800 meter upp till 5 400 meter och ner tillbaka. Vägen upp beräknas ta tio dagar.

– Jag är totalt otränad och David är blind, det är våra funktionshinder, säger Ulrika.

Det senare är sant, det förra troligen en överdrift.

Utmaningen låter spännande. Tanken formades hos David när han bestämde sig för att besöka Olle Castell, kollega på avdelningen för samordning och insats, som för tillfället är bosatt i Katmandu Men vem ville följa med.

– Jag skickade ett mejl till Ulrika. Tre minuter senare svarade hon ja med tre utropstecken.

Svårare behöver det inte vara. Bokning av resa och äventyr gjordes. Med på vandringen följer två bärare och en guide.

– Tre personer tar hand om två, det säger väl det mesta om oss som vandrare, säger David.

Nåja, de har vandrat tidigare, även om det här blir av annan dignitet. Höga höjder har David mest rutin av, men främst med skidorna på fötterna. Han vann OS-guld i paralympics 1994.

Men nu ska David och Ulrika riktigt högt. Höjder över 5 000 meter betecknas som extremt hög höjd, syrehalten i luften är 50 procent av vad den är på havsnivå.

– Jag har varit på runt 4 000 meters höjd och klarat det bra, men man vet förstås inte hur man reagerar högre upp, säger David.

Den högsta övernattningen sker på 5 100 meter, vid målet vänder man direkt neråt igen. Stigningen blir 2,6 kilometer på tio dagar. Vad det innebär i kilometer vandring finns inga uppgifter om.

– Man räknar tid, inte avstånd. Vi ska gå sex timmar varje dag. Principen är inte att gå fort, snarare hellre att släpa fötterna efter sig. Att förflytta sig uppåt för snabbt innebär en risk, Påfrestning på andning och hjärta ökar, kroppen måste vänja sig successivt vid allt tunnare luft.

– Huvudvärk och kräkningar är tydligen vanliga bieffekter, säger Ulrika. David har läst på om fakta kring vandringen, Ulrika berättar att hon köpt nya kängor.

– Han är ett uppslagsverk, jag ska bara ut och gå.

Och vad är nästa utmaning?

– Kilimanjaro står på min lista, säger Ulrika.

– Kan nog tänka mig att hänga på, svarar David.