Kritik mot hur FN leds

HAITI
Henni Boudjema jobbar till vardags på MSB i Karlstad. I Haiti är han hans uppgift att vara länk mellan IHP-styrkan och externa organisationer, främst då WFP (FNs livsmedelsprogram) som lägret byggs åt.

– Det handlar om att slåss om resurser så att vi blir effektiva i vårt arbete. När jag lärde mig vem jag skulle prata med gick arbetet smidigare.

Men Henni upplevde ändå att den stora FN-organisationen hade problem att organisera sig själv på plats.

– Och då blir det lätt problem. Alla tar en uppgift, även om man inte har befogenheter. Det är inte illa menat, men det blir klumpigt och oorganiserat.

Är det lätt att nå fram med önskemål?

– Det beror på om man har en maktsituation eller ej. Vi har bra förhandlingsläge eftersom WFP är angelägna om att komma till vårt läger, sa Boudjema innan lägret var färdigbyggt.

Från lokalbefolkningen har framförts kritik att FN-personal fjärmar sig från dem, man upplever ingen önskan om kontakt.

– En del har sin bild och arbetar efter den, försöker inte anpassa sig till det land man befinner sig i.

Det är ingen generell bild, men Henni Boudjema anser att det finns två olika typer av hjälparbetare.

– Det finns de som vill göra karriär och de som vill hjälpa. På FN-kontoret inne på flygplatsen i Port-au-Prince har jag sett många bakom datorn när de borde varit på fältet och hjälpt de få personer som jobbar dygnet runt. Det handlar nog inte om att man inte vill göra något, snarare på att klara direktiv från ledningen saknas och då är det lätt att bli förvirrad och svårare veta var man ska börja arbeta.

Situationen i Haiti är extrem och problemen att organisera arbetet avspeglar sig på fler sätt: personalen slits snabbt ut.

– Jag har sett många tomma blickar under våra möten. Arbetsgivaren själv är sliten och ser inte att man bränner ut sin egen personal. När det är svårt att flyga in folk och bemanningen inte är så stor är det viktigt att ha en plan för avlösning. Det gäller alla organisationer, säger Henni Boudjema.