De skapar trygghet i skärgården

När Tjugofyra7 följer med på en patrullrunda i Roslagens skärgård är det emellertid inte natt som i exemplet ovan, utan en varm och solig majeftermiddag.

Vi lämnar bryggan i Hysingsvik för en tur förbi Ängsö nationalpark, Hemmarö och Högmarsö, genom Furusundsleden där kryssningsfartygen går och lägger till för en bryggfika i Furusund.

Båten, en Stridsbåt 90 E, väcker uppmärksamhet bland besökarna på skärgårdsön. Den är ursprungligen avsedd för transport av soldater och sjuka, är snabb och kan gå in grunt.
– Ofta tror folk att vi kommer från Försvarsmakten, så vi får förklara vilka vi är och vad vi gör. Men bland lokalborna är vi välkända, berättar besättningsmedlemmen Hanna Ernstgård.

Stridsbåten är en av två som Försvarsmakten skänkt till den frivilliga försvarsorganisationen Roslagens sjövärnskår genom ett gåvoavtal.
– Detta är den finaste av båtarna, med helt ny drivlina och en nyare motor som Scania sponsrat. Normalt sett har stridsbåtarna 625 hästar, den här har 1 150, så det är lite bättre drag i den, säger Janne Ernstgård och skrattar nöjt.

Han är kårens ordförande, och som namnet antyder, gift med Hanna.
Med under patrullrundan är även utbildningsansvarige Anders Lundqvist.

Alla tre är födda och uppvuxna i trakten och kan skärgården utan och innan. De är egenföretagare till vardags och ägnar en stor del av sin tid – Janne uppskattar att han lägger motsvarande en halvtidstjänst – till att ideellt bistå myndigheterna med att skapa trygghet på sjön. Hög närvaro, snabba insatser och välutbildade besättningar utgör grunden för arbetet.
Inom 15 minuter är jourbesättningarna redo att lämna kajen. Dygnet runt, året om.

Främst handlar det om sjöräddning. Ett klassiskt exempel är familjen som gått på grund, blir manöverodugliga och ligger och driver.
– Ibland inträffar det i farleden och då är det verkligen ett prio ett-larm som man åker på i högsta möjliga fart, säger Janne och tillägger att detta brukar inträffa cirka 10-15 gånger per år.

Därtill släcker de bränder på öarna, kör sjukvårdstransporter, hjälper till att sanera olja ute till havs och patrullerar nattetid för att förhindra båtmotorstölder. I det sistnämnda fallet kör stridsbåtarna helt mörklagda, med radar och värmekamera till hjälp.
– Vi får inte ingripa, utan bevakar och förebygger. Ser vi något misstänkt rapporterar vi till polisen, förklarar Hanna Ernstgård och tillägger att de avbrutit ett flertal pågående stölder – som den som nämndes inledningsvis.

I Roslagens skärgård finns över 13 000 öar och en stor del av Norrtälje kommun består av skärgård och farleder.
Ur ett civilförsvarsperspektiv finns inte särskilt många resurser i området. Närmaste kustbevakningsstation ligger i Vaxholm, cirka 40 minuter bort, och närmaste sjöpolis i Nacka, en och en halv timme bort.
– Ofta är sjövärnskåren först på plats. Vi har till och med assisterat polisen genom att spana från sjösidan vid ett misstänkt villainbrott, berättar Janne Ernstgård.

Förutom de två stridsbåtarna finns en svävare, räddningsskoter, trossfärja och ett utryckningsfordon stationerade i Hysingsvik, allt skänkt av sponsorer. Intill bryggan står även en husvagn uppställd, där en del väljer att sova under jouren.

Vintertid, när stridsbåtarna ligger infrysta, används svävaren för att exempelvis rädda folk som gått genom isen.

Innan Janne Ernstgård tog över ordförandeskapet för bortemot tio år sedan, var Roslagens sjövärnskår ganska insomnad. Han tog kontakt med MSB för att diskutera hur de skulle kunna få folk att stanna i kåren.
– Varje år utbildade vi ett gäng nya som snart slutade. De tröttnade på att bara vänta på en kris eller ett krig som förhoppningsvis aldrig kommer. Det är ju ett fruktansvärt slöseri med skattepengar.

Tillsammans med MSB startade Roslagens sjövärnskår ett pilotprojekt. Syftet var att bygga upp en organisation tillsammans med Räddningstjänsten i Norrtälje för att förstärka kommunens och statens resurser i både kris och daglig verksamhet. På så vis hålls besättningarna alerta och stannar kvar.
– Det har varit väldigt lyckat och vår verksamhet är ganska unik, säger Janne.
I dagsläget har kåren cirka 260 medlemmar, varav 35 har jour.

Det stora orosmomentet är ekonomin. Pilotprojektet är nu avslutat och anslagen har minskat avsevärt. Enbart stridsbåtarna kostar tillsammans bortemot 800 000 kronor per år att hålla.

Stämningen går från skojfrisk till allvarlig för en stund.
– Alla uppdragsgivare tycker att vi gör ett kanonjobb – men ingen har några pengar. Om vi inte hittar en lösning inom ett år kommer vi att få lägga ner verksamheten. Det rimmar illa med satsningen på totalförsvaret, menar Janne Ernstgård och lägger till att det just nu går åt mer tid till att jaga sponsorer än att bedriva faktisk verksamhet.
– Vi har under en femårsperiod även fått minskade utbildningsanslag från MSB, trots att politikerna lovat mer pengar till totalförsvaret. Det innebär att vi i år inte har råd att rekrytera några nya medlemmar. Det är viktigt att förstå att utan pengar till dom som bedriver en verksamhet, kommer vi inte ha något totalförsvar alls på sikt.

Medlemmarna poängterar att de gärna vill belysa situationen, men inte ta fokus från det positiva. De beskriver sig som en kraft att räkna med och tänker inte ge upp i första taget.

Snart duggar skratten tätt igen och kaffet är uppdrucket.
Anders Lundqvist minns tillbaka på ett av förra årets dråpligaste minnen, när ett gäng killar utan sjövana blev så exalterade över att se sälar att de slutade navigera.
– De lämnade farleden, gick på grund och tappade propellern. Det första grabbarna gjorde när vi kom var att visa bilder på sälarna.

Att göra skillnad, se till att människor i en otrygg situation får tillbaka tryggheten, är vad som driver medlemmarna i sjövärnskåren.
– En gång blev jag stannad av en bil när jag var ute och åkte. Mannen ville bara berätta hur tacksam han var för att vi förhindrat att hans båtmotor stals. Uppskattningen betyder mycket, säger Hanna.
– Dessutom är vi ett väldigt roligt gäng som gillar att umgås och munhuggas lite, fortsätter Janne.
– Och så får vi vara på sjön, utbrister Anders.

Det har blivit dags att bege sig tillbaka mot Hysingsvik efter en lugn patrullrunda. Sommartid är båtlivet intensivt men eftersom det fortfarande är tidigt på säsongen har vi farleden nästan för oss själva.

Janne trycker gasen i botten. Han måste förstås visa vad den nya motorn går för.