Rutiner hindrar kaos
Även frivilligorganisationer vittnar om det inledande kaoset. Det krävs rutiner, räcker inte med namn och mobilnummer till den som anmäler sig som frivillig.
– Det måste finnas rutiner för hur man tar emot frivilliga och vad man ska fråga efter. Min erfarenhet från i somras är att alla kan göra någonting men jag som samordnare måste veta vad personen kan eller har kompetens för så att han eller hon blir rätt placerad. Vilken information är relevant? Jag tror man måste börja titta på avtal med länsstyrelserna. Vad ska en frivilligorganisation göra och vad är länsstyrelsens roll?
Det säger Åsa Älander, Ljusdal, lokal insatsledare för Röda Korset och samordnare för frivilliginsatserna vid Ljusdalsbränderna. Uppdraget som nationell samordnare kom från MSB. När hon kom på plats 19 juli hade kommunen redan börjat samla in namnlistor med frivilliga.
– Problemet var att de som tog emot samtalen inte riktigt funderat på hur det skulle göras. Vi upptäckte ganska snart att när vi skulle ringa en frivillig på listan visste vi inte alltid om vi ringde till Göteborg eller Ljusdal och då blev det ganska ogreppbart.
Konsekvensen blev att man inledningsvis övergav kommunlistorna och jobbade med egna kontaktböcker i mobilen och de namn som kommit in via Röda Korset. En portal sattes upp på hemsidan där man kunde anmäla sig från hela Sverige.
Ersättningsfrågan kom upp genom länsstyrelsen.
– Mitt under brinnande insats kom krav från länsstyrelsen att jag skulle sätta mig ner och ta personuppgifter på alla 600 frivilliga för att kunna betala ut ersättning och det var väldigt svårt. Det fick vi stopp på men ryktet hade redan spridit sig.
Hon samordnade frivilliga från Röda Korset, Hemvärnet, Bilkårister, och Lottakåren. Rib-avtal tecknades med ett 40-tal personer om ersättning. Både Åsa Älander och Röda Korset ansåg att det var tillräckligt.
– Jag kan personligen tycka att det blev för mycket. Söker man sig till Röda Korset accepterar man vår princip att vi jobbar frivilligt. Jag har varit aktiv i Röda Korset i 40 år och om jag utifrån min bakgrund och erfarenhet fått bestämma hade jag sagt stopp, det är de som har Rib-avtal som ska ha ersättning, inga andra.
Med det sagt understryker hon att utan frivilliga hade de aldrig klarat det.
– Och det måste jag säga, att av någonstans 300 underlag som jag godkänt är det ett som varit felaktigt. Många har varit väldigt ärliga och den stora delen har tagit ut mindre än de egentligen skulle, säger Åsa Älander.
Läs mer
Kan vara avgörande - och en belastning