Efterfrågad lotta tar större plats igen
Svenska Lottakårens medlemsantal har genom åren stadigt sjunkit.
– Men för första året på länge är nyrekryteringen större än de som lämnar så nu kan vi bara se framåt, säger Barbro Isaksson, avgående rikslottachef.
Sista helgen i november samlades ett 50-tal lottor för utbildningsdagar på den egna kursgården Älvkarleö herrgård söder om Gävle. Svenska Lottakåren bildades 1924 och har som syfte att rekrytera och utbilda kvinnor och män till uppgifter inom totalförsvaret. Utbildningen genomförs på uppdrag av MSB och finansieras genom krisberedskapsanslaget
– Jag tror många förknippar oss med Försvarsmakten och ärtsoppa, och det är en del men vi gör så mycket mer. Inom Försvarsmakten har vi länge varit stora på stabssidan och nu börjar vi komma på den civila sidan för vi ser behovet.
Efter åtta år som vice och fyra år som rikslottachef avgick hon vid riksstämman i mitten av november. Hon är uppväxt på Orust och engagerade sig tidigt i frivilligverksamhet. 15 år gammal praktiserade hon på regementet I17 och fick nys om nåt som hette lottorna.
– När jag var 18 år hade jag tänkt bli yrkesofficer. Då var enbart Flygvapnet öppet för kvinnor och jag kunde inte tänka mig Flygvapnet. På Orust var alla marinlottor, men jag sa nä, jag ska bli hemvärnslotta. Jag har aldrig ångrat det beslutet, det har gett mig jättemycket.
Inom hemvärnet är lottor inplacerade som stabsassistenter, underrättelseassistenter och fältkockar. På den civila sidan har det varit lite trögt.
– Myndigheterna har nog sagt att vi behöver inget extra stöd. Det första uppdraget var på Strålsäkerhetsmyndigheten när vi stöttade deras stabsarbete med militärt utbildade stabsassistenter. Sen kom Post- och telestyrelsen där vi också har några stabsassistenter med avtal.
Nästa myndighet att höra av sig var Jordbruksverket i samband med fågelinfluensan som efter det frågade om lottakåren kunde starta en pool för stabsassistenter.
– Det har fungerat jättebra. Vi märker att uthålligheten förbättras radikalt när vi tar in frivilliga resurser. Det finns så många områden där vi kan ta hjälp av lottorna, till exempel att de jobbar i krisledningen, för minnesanteckningar och är ett stöd för krisledningen, säger Camilla Edberg, samordnare på Jordbruksverket.
– Lottakårens stabsutbildning är väldigt bra. Den handlar ganska mycket om krisledning och stabsmetodik och de bitarna är ganska svåra att få tag på med snabba ryck. Det är en del av krisledningen där vi kommer att behöva stöd, säger Patrik Moström, Jordbruksverket.
Den senaste som hört av sig om stabsstödet är länsstyrelsen i Uppsala. På den civila sidan genomför Lottakåren egna utbildningar, Stabs och informationsstöd, Grundläggande ledarskap med påbyggnaden Ledning-samverkan. Dessutom Grundkurs krisberedskap som Försvarsutbildarna ansvarar för.
Lottakåren skriver överenskommelser med medlemmar på fyra år med sex månaders uppsägningstid. Eftersom lottakåren inte är en myndighet kan man inte skriva bindande avtal eller krigsplacera.
– Därför det är så viktigt att arbetsgivaren säger ja. Vi kan inte tvinga, men vill att de ställer upp när vi ringer, säger Barbro Isaksson.
En lotta är en person som vill arbeta för att stärka samhället. Hon måste vara beredd att ställa upp och inte vara allt för bekväm av sig. En lotta är försäkrad och får ersättning och när ledningen kallar är det till att ta semester eller tjänstledigt och åka.
– En lotta är nyfiken och vågar ta utmaningar. Är man en person som måste ha mat på regelbundna tider och inte kan sova borta, då kanske det finns andra uppgifter som passar bättre. Det är inte säkert att du kommer till ett dukat bord. Om det händer nåt är det inte fel att ha med termos, mackor och en sovsäck. Första natten kanske man får sova under skrivbordet.
Lottan är en hon, män kan inte bli medlemmar i lottakåren.
– Utbildningarna för uppdragsmedel är öppna för alla, men medlemsskapet är fortfarande enbart för kvinnor. Vi har haft mycket diskussioner om det, men vi ser fortfarande behov av en organisation för bara kvinnor.
Vid sommarens skogsbränder aktiverades ett 30-tal lottor från stabspoolen. En av dessa var nyblivna instruktören Karin Ekstedt, till vardags naturgeograf vid Stockholms universitet. Hon är knuten till Jordbruksverket stabspool och blev kontaktad när länsstyrelsen i Gävleborg sökte frivilligpersonal. Hon placerades i ledningsstaben i Färila.
– Det var väldigt konkreta stabsuppgifter. Jag hjälpte till med dokumentation och informationsspridning. Alltså att hålla struktur och ordning i staben, få upp information på väggarna, protokollföra möten, följa upp mindre ärenden som hur fyller vi på saldot på mobiltelefoner. Jag blev lite spindeln, den som var med när övrig personal skiftade pass och fyllde på information vid överlämningen, säger Karin Ekstedt.
Till att börja med blev det tolvtimmars nattpass, från åtta på kvällen till åtta på morgonen.
– Vi var två som varvade dag och natt. De första nätterna gick ut på att förstå hur allt fungerade och bara göra så gott man kunde. Sedan kunde man gradvis lägga sig i lite mer och hjälpa till där det fanns behov och styra upp det lite om man ville.
I stabspoolen finns idag ett 50-tal stabsassistenter men målet är 200. Hur cyniskt det än kan låta krävs väckarklockor i form av stormar, översvämningar och skogsbränder för att människor ska engagera sig. Det gäller även myndigheter.
– Jag tror intresset för frivilliga kommer att öka. Händelserna är fler och man ser att det kommer att pågå länge över tid, säger Barbro Isaksson.