Landsbygden rycker ut

ÖSTERÅKER
På landsbygden är folk vana att klara sig själva, eller att hjälpa varandra.
Nu organiseras självhjälp i första hjälpen – civil insatsperson (Cip).

– Hoppas vi kan bidra med att förkorta insatstiden. För mig var det självklart att gå med, säger Martin Larsson, 52.

Vi befinner oss på Martins gård. Solen skiner och fåglar kvittrar, naturupplevelserna finns runt knuten. Den kommunala servicen är avsevärt längre bort.

Till Vingåkers tätort är det knappa två mil, Katrineholm några kilometer ytterligare. Vid en olycka kan det vara försent när räddningstjänst eller ambulans anländer.

Västra Sörmlands räddningstjänst (Katrineholm och Vingåker) etablerar Cip i sex områden, närmare 80 privatpersoner har anmält sig för att vara ett stöd i sin hembygd. I Österåker bor 800 personer, 18 av dem har blivit Cip och utbildats.

– Vi fick en bra utbildning, jag tror den gjort att man klivit över en tröskel och vågar agera om det behövs. Det vore kul att göra skillnad vid en olycka, men ännu hellre ser jag att vi aldrig behöver nyttjas, säger Martin Larsson.

Tanken att ta hjälp av civila krafter hade grott ett tag i huvudet på Roger Larsson, förbundschef i Västra Sörmland. 2014 tillät ekonomin att starta ett projekt. Per Gustafsson, brandmästare, fick uppgiften på halvtid. Vid årsskiftet blir Cip en del av verksamheten.

– Vi lyssnade när Medelpad berättade om projektet förstärkt medmänniska och konstaterade att de pratade om samma sak. Jag tog kontakt med dem och hörde hur de tänkte, säger Per Gustafsson.

Räddningstjänsten ser Ciparna som motsvarande privatpersoner som ingriper när de bevittnar en olycka. Skillnaden är att Ciparna uppmärksammas på olyckan via sms.

– Vi tror att frivilliga kan göra en insats. De har valt att bo på landet men är tacksamma om vi kan göra något som stärker deras förmåga. Vi hoppas nå samma nivå av skydd som inne i stan, fast på ett annat sätt.

Det fanns många frågor i början. Vilken verksamhet får man starta? Vad får Ciparna göra? Hur når man invånarna på bästa sätt?

Svaret på den sista frågan var grupper för grannsamverkan som ibland har möten med polisen. Räddningstjänsten deltog på ett möte och fick omgående positiv respons.

– Lokaltidningen skrev om det och då hörde fler av sig. Det är till och med grupper av grannsamverkan inne i Katrineholm som hört av sig och frågat om de får starta Cip-verksamhet, säger Per Gustafsson.

Principen är att Ciparna får sms när det skett en olycka i deras område. Kan de bidra gör de det. De kvitterar inga larm men kan vid behov kontakta räddningschef i beredskap.

– Larmet går även på brandstationen. Syftet är inte att spara pengar, det här är en extra service, säger Roger Larsson.

Den utbildning Ciparna fått har bland annat haft fokus på egen säkerhet. Via Brandskyddsföreningen Sörmland har Ciparna fått gruppolycksfallsförsäkring. Brandskyddsföreningen har med stöd av sponsorer också sett till att utrustning finansierats. För räddningstjänsten är kostnaden arbetstid för att sköta verksamheten och kommande sms-avtal med SOS Alarm.

I de fyra områden som startats har räddningstjänsten normalt 20 insatser om året, Ciparna kommer inte överbelastas med sms om olyckor. Men räddningstjänsten ser fler fördelar med att ha fått kontaktpersoner på landsbygden.

– För det första har de enorm lokalkännedom, de har också resurser som traktorer, fyrhjulingar, vattentunnor som kan komma till nytta, säger Roger Larsson.

Men den största vinsten tror man kanske ligger på det förebyggande planet. Ökat säkerhetsmedvetande hos Ciparna kan spridas till grannar och bekanta.

– Våra kontaktpersoner kan bli ansikten för frågor som rör oss i andra sammanhang, exempelvis förmedla säkerhetsinformation. Men det ska ske av intresse. Vitsen med verksamheten är att den är kravlös, säger Per Gustafsson.

Martin Larsson i Österåker konstaterar att han hade en jämförelsevis hög nivå på egna säkerheten redan tidigare, men att den ändå höjts rejält.

– Har frågat mig var jag har mina svaga punkter, vad jag kan göra bättre.

En brandfilt har skaffats, gott om brandvarnare finns det i huset. Men den första varningen fick Martin för fem-sex år sedan när hans pappa drabbades av hjärtinfarkt.

– En förbipasserande gav omgående hjärtkompressioner, höll på till räddningstjänsten kom med hjärtstartare och fick igång hjärtat. Det räddade livet på honom och han är nu helt återställd. Efter det skaffade jag en egen hjärtstartare.

Den tänker Martin ha med i ryggsäcken om han får sms-larm.

Medelåldern är hög på landsbygden, och det märks även i Cip-grupperna. Där finns skilda kompetenser som läkare, sjuksköterska, grävmaskinist. En del är pensionärer.

– Jag tror jag är näst yngst i vår grupp. Men alla kan bidra. Kommer ytterligare en person till larmet har vi ytterligare en brandsläckare, fler händer och fötter. Och en del kanske kan stötta chockade, det handlar om medmänsklighet.

Martin Larsson tror verksamheten stärker en redan solid vi-känsla i bygden.

– Ett skarpt läge vore säkert också bra för att få ytterligare ett lyft, men det vore i så fall bra om det endast var ett avskilt uthus som brann.