Hotellägare dömd efter dödsbranden i Borgholm

Domen är unik, det är första gången en verksamhetsutövare döms för bristande brandskydd.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps jurister anser att domen är viktig, men hoppas att fallet går till högre instans.

– Om domen skulle stå sig i en hovrättsprövning har vi unikt prejudikat som skulle vara värdefullt för landets räddningstjänster när man ska bedriva tillsyn. Då kan på ett tydligare sätt inskärpas vilket ansvar en verksamhetsutövare har, säger Torkel Schlegel, jurist.

Branden inträffade natten till 9 april 2004. Hotellet hade då bara ett fåtal gäster, bland andra ett ungt norskt par.

Fyra andra gäster tvingades hoppa eller klättra ut genom högt belägna fönster. Ingen av de boende tog sig ut via nödutgångarna.

Det är mycket ovanligt att Haverikommissionen utreder dödsbränder, det hade inte hänt sedan diskoteksbranden i Göteborg 1998, men omständigheterna gjorde att Haverikommissionen beslöt utreda Borgholmsbranden.
 
I sin rapport riktade Haverikommission skarp kritik både mot ägaren och räddningstjänsten. Det var fel på det mesta. Larmet fungerade inte som det skulle, inget systematiskt brandskyddsarbete hade utförts, personalen saknade brandskyddsutbildning, inga utrymningsövningar hade genomförts.

Personalen visste inte i vilka rum gästerna bodde, inga släckningsförsök gjordes och räddningstjänsten larmades av en privatperson.

De anmärkningar räddningstjänsten framförde åtgärdades inte och blev heller inte uppföljda av räddningstjänsten.
Hösten 2007 åtalades ägaren för vållande till annans död. I sin bevisning åberopade åklagaren bland annat rapporten från Haverikommissionen. Ägaren nekade till brott och hävdade att det inte var något fel på brandskyddet.

En central detalj i målet är ett dörruppställningsbeslag som monterats på dörren till korridoren på plan två där gästerna bodde.
Vid tillsyner hade räddningstjänsten krävt att dörrstoppet snarast skulle tas bort vilket aldrig skedde. 
 
Enligt de utredningar som gjorts var detta huvudorsaken till att det unga paret omkom. Genom att dörren stod öppen rökfylldes korridoren snabbt och genom det undertryck som ventilationssystemet skapade trängde rök in i rummen genom otätheter. 
 Hotellägaren och hans försvar hävdar att de dödliga rökgaserna tagit en annan väg, att de trängt genom bjälklaget från baren där branden startade. Därmed saknade det betydelse att dörren stod öppen.

Test som gjordes efter branden visade dock att bjälklaget inte släppte igenom någon rök. Kalmar tingsrätt anser därför att det är styrkt att det var rök från korridoren som orsakade parets död och att ägaren var försumlig när han inte tog bort dörrstoppet.

När det gäller brandskyddspolicy och systematiskt brandskyddsarbete kommer ägaren undan med att han genomfört vissa åtgärder, om än otillräckliga. Däremot var han försumlig genom att inte brandskyddsutbilda personalen.

Hotellet hade en hjälpreda vars uppgift var att svara för säkerheten nattetid. Mannen uppträdde irrationellt när branden utbröt och varken larmade eller försökte släcka branden. Tingsrätten konstaterar att han inte var skickad att ha den funktion han hade.

Att ha denna tillfälligt arbetande man, som saknade brandskyddsutbildning och var otillräckligt informerad, att ansvara för gästernas säkerhet var försumligt.
Tingsrätten gör bedömningen att om dörren till korridoren varit stängd och om nattvakten varit kompetent hade det norska paret överlevt. 
 
De försummelser ägaren gjort sig skyldiga till är så klandervärda att han döms för vållande till annans död.
64-åringen döms också att betala sammanlagt 75 000 kronor till de omkomnas föräldrar. Han ska också betala rättegångskostnader på drygt 94 000 kronor.