Dödsbränderna fler än statistiken visar

Sedan 1999 har MSB (då Räddningsverket) fört register över omkomna i bränder. Uppgifterna kommer främst från brandutredarna på den kommunala räddningstjänsten, men också från de olika polismyndigheterna.

– Bakgrunden till arbetet är att många frågor inte gick att besvara med befintligt material om dödsbränder. Nyckeln var ta fram personnumret på de omkomna eftersom man då kan göra kopplingar till en mängd register, säger Anders Jonsson, MSB.

Åren 1999-2007 omkom 953 personer enligt MSBs dödsbrandsregister. En samordning med Rättsmedicinalverkets register och Socialstyrelsens dödsorsaksregister visar att den verkliga siffran är 1198.
– Det är lite överraskande och vi ser inga tydliga mönster. Det är jämnt fördelat över orsaker, år och var branden inträffat geografiskt, säger Anders Jonsson.

Brandingenjören Anders Bergqvist på Storstockholms brandförsvar har tillsammans med Anders Jonsson, MSB, utfört arbetet som en del av sina doktorandstudier med inriktning på preventionsinriktad uppföljning av dödsbränder.

Arbetet innebar samtidigt en kvalitetskontroll av Socialstyrelsens dödsorsaksregister och WHOs klassificering av att registrera omkomna.
– Resultatet betyder att 26 procent fler dött i brand än MSB gått ut med. Enligt MSBs uppgifter omkom förra året 119 personer i bränder och om vi räknar om den siffran utifrån våra upptäckter så borde det i stället vara cirka 150 personer, säger Anders Bergqvist.

I MSBs register fanns ganska mycket uppgifter kring själva händelsen, men få personuppgifter. Istället för bara tänka på brandens karaktär, vill Anders Bergqvist få in personrelaterade frågor och den omgivande miljöns påverkan.
– Min hypotes är att det inte är en slump vilka som dör i bränder. Och om det inte är en slump måste man försöka hitta det som påverkar förloppet.

Det handlar om att ta fram en metod för att hitta de som löper störst risk att dö i brand.
– Om vi hittar dessa kan vi sätta in mycket mer avgränsad prevention mot just de individgrupperna. Som vi jobbat hittills har vi massvaccinerat hela samhället med de preventionsåtgärder vi tar fram. Det kan man nog göra om det är billiga åtgärder, men mer avancerade har man inte råd med. Det gäller att hitta de individer och de miljöer där man ska sätta in effektiva åtgärder.

Anders Bergqvist är i slutet av insamlingsfasen av sitt forskningsprojekt och har precis påbörjat djupanalyserna. Ändå tycker han sig redan upptäckt vissa mönster i materialet. Änkor och änklingar är en riskgrupp redan i medelåldern. Är man äldre än 75 år och skild löper man uppemot 15 gånger högre risk att dö i brand jämfört med om man är gift.

– Det känns som om det finns en ensamhetsaspekt. Är man ensam löper man större risk att dö i en brand. Kombinationen oförmåga - antingen fysisk eller psykisk - och att det saknas andra i närheten som kan agera, då är man utsatt för en större risk.

– Lägger man sedan på andra beteenden som ökar sannolikheten för brand, man röker, lagar mat, tänder levande ljus, inte minst i kombination med alkoholförtäring, då ökar risken markant.
För den här gruppen är heller inte brandvarnaren den enda eller hela lösningen.
– Brandvarnare kräver att man agerar antingen för att ta sig från branden eller släcka. Om man saknar möjlighet att vare sig släcka eller sätta sig i säkerhet, så hjälper det ju inte.

Han har inga säkra svar än och ska nu påbörja andra delen av sitt projekt med fallstudier, att på djupet analysera inträffade dödsbränder.
– Jag koncentrerat mig på hur det ser ut, om jag kan hjälpa till med att förklara, så finns det många som kan komma med förslag på bra åtgärder för prevention, säger Anders Bergqvist.

I fortsättningen kommer MSBs dödsbrandsstatistik att vara preliminär innan den kompletterats med uppgifter från Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen.
– Vi arbetar med att få automatisk inrapportering från polisen. Vi vill ha direkt från deras system och ska göra ett pilottest till hösten, säger Anders Jonsson.