Allt fler kommuner satsar på trygghetspunkter

Kommuner har många uppgifter och begränsade budgetar – pengarna ska räcka till mycket. Det är lätt hänt att tjänster som det inte finns lagkrav på får stå åt sidan. Trygghetspunkter är en sådan icke lagstadgad verksamhet som Sveriges kommuner jobbar olika mycket med. Vissa har kommit långt och andra har bara börjat.

MSB stöttar nu kommunerna i arbetet med att skapa trygghetspunkter.
I ett tvåårigt projekt arrangeras bland annat utbildning i form av workshops, webbinarier och andra digitala mötesformer där kunskap och erfarenheter sprids mellan MSB, kommunala tjänstemän, SKR (Sveriges kommuner och regioner), länsstyrelser, en rad andra myndigheter samt frivilligorganisationer.

– Det är bra intresse både från kommuner och statliga aktörer som PTS (Post- och telestyrelsen) och länsstyrelser. Men stödet riktar sig till kommuner, det är vår primära målgrupp, säger Elin Wolf, en av projektledarna.

Det finns ännu ingen klar definition på vad samlingsplatsen måste innehålla för att få kallas trygghetspunkt. Det finns stora variationer i hur de utformas – från att bara täcka de mest akuta, praktiska behoven till att även innefatta olika former av krisstöd och inkvartering.

– Värme, dricksvatten, toalett, kommunikation, möjlighet att värma medhavd mat – där någonstans ser vi nog bottenplattan, säger Elin Wolf.
Internationella erfarenheter visar att om strömmen slås ut är fungerande telefon och internet det som efterfrågas först.

– Människor kommer till trygghetspunkter för att höra av sig till nära och kära, få information men också sköta praktiska saker som att betala räkningar.

Vad är det kommunerna behöver mest hjälp med när de vill skapa trygghetspunkter?
– Det kan vara högt och lågt, allt från konkreta tips om hur många eluttag de borde ha till personalförsörjning. Det vi ser att många efterfrågar är stöd i planeringsprocesser, hur man kan tänka, vägval. Man har olika förutsättningar, olika typer av befolkning, stad/landsbygd med mera.

När det gäller vilka lokaler som ska användas finns det inga riktlinjer från MSB än.
– Vi ser att man använder olika. Skolor, idrottshallar, det finns också tältlösningar, så att man kan bygga upp tillfälliga som säkert är jättebra i vissa sammanhang, beroende på vad som har hänt.

Förutom arbetstid till planering och genomförande uppstår också kostnader för teknik och materiel.

– Om det ska till reservkraft till exempel så kostar det pengar.
Finansieringsfrågan hämmar till viss del utvecklingen eftersom det inte finns några bra svar att ge kommuner som ber om hjälp från staten. Det finns exempelvis inga direktstöd att söka från MSB till just trygghetspunkter.

Vad svarar ni kommuner som ser kostnaden som ett problem?
– Vi brukar svara att trygghetspunkter är ett av flera sätt att lösa ett uppdrag som kommunen redan har, att skydda civilbefolkningen och möta deras behov i krig. Det finns just nu inget lagkrav på att ha just trygghetspunkter men någonstans blir det ändå kommunen, som är längst ut på linan, som kommer att behöva hantera det. Man kommer att ha ett ansvar för dem som befinner sig i kommunen, lag eller inte.

Vad är viktigast för kommunerna att tänka på om de vill komma i gång med trygghetspunkter?
– Dels behöver de som jobbar med frågan få ledningen med sig och få de politiska besluten på att de ska starta. Och det är viktigt att man inte ser det som ett ensamjobb utan det är många kompetenser som behövs: fastighetskompetens, planeringskompetens, och beroende av vägval kring lokaler kan exempelvis kultur- och fritidsverksamheten eller skolverksamheten spela en viktig roll. Det är ett lagarbete.